Sverige o Melodifestivalen.

Igår natt så såg jag reprisen av Uppdraggranskning när dom granskar Christer Björkman.
Dom frågade en massa artister/programledare om vad dom tyckte om honom.
Alltså vad dom tyckte om honom som diktator för melodifestivalen.
Jag vill absolut inte låta bitter nu. För jag tycker att han har tagit fram en massa bra och olika stilar. Jämfört med vad somm var förut när oftast allt lät lika dant.
Men sen tycker jag också att det är väl klartatt alla säger possitiva saker om honom där på plats. Han har ju gett dom jobb. Vad ska dom säga? Dom vill ju vara mer år efter år.
Att vara tjej i Melodifestivalen så blir du oftast sågad av tidningarna för vad du har på dig o hur du ser ut.
Men och andra sidan så har du redan fått oftast en bra låt o seriöst nr.
Tänker på dom tjejer med utländskt påbrå som Afrodite, La gayla, Loreen, Laila Adell, Maria Benhadji. Kan någon nämna en utländsk kille som får en fin ballad eller en grymt bra poplåt? Nej för när det "kulturella" melodifestivalen plockar in det så blir det blaj blja o oseriöst larv. Sean den förste banan. Eller en låt som Fre gjorde för några år sen som ingen kommer ihåg.Vi har iofs haft några härliga Latinos.
Men det har vi ju haft nu så då har väl Svt varit duktiga tycker dom. Har vi någonsin haft en svart kille med som fått sjunga någon ballad eller bra upptempolåt. Svar nej.Vad jag såg när jag var på musikalen hairspray eller hair så har vi många proffisionella svarta manliga artister. Vad är det dom är så rädda för på svt? Kan det inte bli bra tv om någon annan färgstark människa står o sjunger en smärtande smäktande ballad?
Tror dom inte att folk tröttnar alls på att alltid veta vilka arton artister som pendlar med varandra från år till år att få vara med. Det är ingen amatör tävliing sa Christer igår. Men vad är amatör då? När det fanns vissa utav dom ruttinerade som sjöng surt en hel låt. Är man proffs om man har sjungit i tv? Finns väl folk som har levt på musik/sång i minst 25år men som inte varit med i tv.
Jag förstår mig verkligen inte på Melodifestivalen. Måste man vara blond o blåögd för att vara med? Måste man se ut o ha samma röst som alla andra? Årets hopp är förvisso Loreen som är den enda artisten i år som inte känns typiskt Svenskt lagom o tråkigt. Hon känns så otroligt nytänkande exotiskt, coolt o magiskt. Men tänk om Svt kunde plocka fram lite mer sånt. Alla ser väl upp till Lady gaga. Men här vågar vi inte släppa fram något sånt. För här ska man vara lagom o inte sticka ut för mycket. Sockersöt o se ut som om man aldrig har rytit åt någon annan människa förut. Släpp fram lite häftigare akter så blir det nog häftigare tv o mer skriverier ska ni nog se.. Detta skriver jag för att jag tycker att det är tråkigt. Tror inte bara att det är jag som känner mig ledsen när man har skickat in låtar som jag vet har varit riktigt bra o sen nu i denna program nästan mer eller mindre fick höra att det är kört. O det som bör tilläggas är att jag ser migsjälv inte som en amatör. Har gjort musikal, Samt levt på min röst sen jag var 17år. Och jag vet att det är många med mig i branchen som känner samma sak. Men ingen vågar riktigt tror jag skriva om det eller tycka ngt.Många är väl rädda för att det ska låta bittert. Men jag tycker att så länge man glädjs åt andra. Vilket jag gör. Blev jätte glad för många som gick vidare. Speciellt min fina vän Loreen samt för underbara David Lindgren. Hade jag varit bitter så hade jag inte ens glädjt mig åt dom. Men jag kan bli överlycklig åt andras glädje o det ser jag som en fin egenskap. Men jag tycker illa om Svt o hur Christer numera sköter allt. Och jag har rätt tll en åsikt!!!!

Livet går upp o ner.

Jag är nu 32år gammal.Många gånger har jag funderat på vad han/hon där uppe i himmelen har för plan för mig.
Några gånger har jag inte orkat utan har då försökt att ge upp. Som tur är så har det aldrig lyckats.
Jag har nog lite för många runt omkring mig som jag inte heller vill såra och lämna.
Nu när jag äntligen har börjat ta tag i mitt liv så känner jag livsglädje igen.
Ikväll ska jag på dejt vilket känns mycket spännande. Då jag känner mig glad o stark.
Igår blev det dessutom klart att jag ska sjunga i Oslo på Wallmans. Känner mig laddad o längtar.
Tror verkligen att jag kommer att trivas i Oslo..
Ni kommer väl och hälsar på o ser showen??
Kram

Resan till Colombia. Del9

Då var vi tillbaka i Bogota igen! Idag tog vi en promenad. Sen var vi inne i det gigantiska shoppingcentret. Här samlades högre medelklassen. O det märktes verkligen. Ansiktslyftningarna bara strömmade fram här inne. Män samt kvinnor. Bögarna studsade fram en efter en. Det fanns butiker med kläder som skyddar dig när du gjort olika kroppsoperationer. Alla människor här var otroligt stela o olikt dom Colombianer vi träffat innan. Inte mycket kärlek o glädje alls skulle jag säga. Kläderna kostade ungefär som hemma. Ungefär samma butiker. Lite lite annorlunda stil bara. Vi gick o tittade tog en fika. Sen åkte vi till ett annat köpcentrum. Inte lika fint men väldigt stort. Jag o Ana var ganska trötta efter att ha varit ute med Amerikanarna igen dagen innan. Vi var på en jätte stor fest för ungdomar runt om i världen som reser runt i SydAmerika. Så mycket folk o bra musik. Vi dansade till kl 03då dom stängde. Festen fortsatte på andra sidan gatan. Men då gick vi hem. Vi träffade mycket härliga människor. En kille från Holland. Vincent heter han. Super go. Han o jag dansade samt sjöng Holländska schlagerlåtar ute på balkongen. Men tillbaka till Bogota nu. För efter att ha varit i mindre städer så kände ju poliserna ganska snabbt igen mig,syster o mamma. Så dom stirrade inte längre. Vet inte om jag skrev om detta förut. Men vi skulle gå igenom en gata som såg lite avspärrad ut. Syster gick fram o frågade poliserna som stod vid gatan o frågade om man fick gå här. Det fick man. Så Ana gick först. Sen mamma o sist jag. När jag gick lite förmodligen för nära mamma. Enligt polisen. Så började han treva efter sitt vapen. Eftersom att jag förstått att dom är alltid misstänksamma mot svarta så sa jag något till mamma. Plus att jag var snabb att få med mamma. Hon vände sig om o svarade. Polisen stirrade nu ordentligt men släppte sitt vapen o vände sig sen om. Nu när vi är i Bogota så är ju stan enorm. Så ingen polis känner igen oss o vet vår historia. Att idag adoptera barn inom Colombia är vanligt. Men ingen adopterar svarta barn. Jag har i Sverige aldrig blivit misstänkt som tjuv när jag går in i en butik. Jag vet ju hur man för sig o är artig. Så expiditerna slappnar av o är trevliga. Dom springer inte efter mig o sneglar o tror att jag ska sno. Som do gör med andra människor som kommer in o inte kan föra sig. Utan dom kommer in o svär åt varandra o kallar varandra könsord o det ena efter det andra. Det jag ska komma till är att jag har aldrig känt mig granskad i en butik i Sverige. I Bogota var jag så nära på att bryta samman den dagen då vi var i butikerna. Jag vet att dom är noga mot o allt o alla när det gäller stöld. Men när man som svart kommer in i en butik. Så blir man snabbt påminnd om färgen man bär. Överallt såg jag hur dom gick igenom folks påsar, väskor o shoppingkassar. Mest mest var dom svarta som poliserna kollade. Mig kollade dom aldrig då jag inte hade väska eller kasse denna dag. Men dom kollade mig inne i butikerna. Jag höll på att bli galen. Ville bara skrika åt dom att jag tänker inte stjäla något. Det var så uppenbart att dom lämnade mig ifred varje gång jag tilltalade mamma med mamma. Eller när vi pratade så då förstod dom väl att vi tillhörde samma sällskap. För ofta inne i butikerna så gick mamma o syrran brevid varandra o jag lite efter. Jag har aldrig någonsin blivit så arg, sårad o påmind som i butikerna idag. När jag tillslut fick ett litet utbrott o sa högt men kan hon (en vakt) granska mig lite mer. Hon hade kollat på mig uppifrån o ner hur länge som helst. Flera gånger. O jag sa det nu så mamma o syrran hörde. För dom kom snabbt fram till mig. Jag sa då att jag inte orkar med detta längre o detta är verkligen enbart för att jag är svart. Syrran sa jag vet! Mamma sa vi går med dig nu istället. Vi gick. Det finns ett stort område i Colombia där det bara bor svarta. Det är väldigt fattigt. O dom har inte så bra rykte. Men man tycker endå att vakter, poliser här i Bogota kunde läsa av kroppsspråk o att jag inte stämmer in alls på dom punkter som dom här nere som stjäl saker!!! Det var en jobbig o påfrestande dag!! Nu sova!! Puss

Resan till Colombia. Del8

Då var vi tillbaka i Bogota igen! Idag tog vi en promenad. Sen var vi inne i det gigantiska shoppingcentret. Här samlades högre medelklassen. O det märktes verkligen. Ansiktslyftningarna bara strömmade fram här inne. Män samt kvinnor. Bögarna studsade fram en efter en. Det fanns butiker med kläder som skyddar dig när du gjort olika kroppsoperationer. Alla människor här var otroligt stela o olikt dom Colombianer vi träffat innan. Inte mycket kärlek o glädje alls skulle jag säga. Kläderna kostade ungefär som hemma. Ungefär samma butiker. Lite lite annorlunda stil bara. Vi gick o tittade tog en fika. Sen åkte vi till ett annat köpcentrum. Inte lika fint men väldigt stort. Jag o Ana var ganska trötta efter att ha varit ute med Amerikanarna igen dagen innan. Vi var på en jätte stor fest för ungdomar runt om i världen som reser runt i SydAmerika. Så mycket folk o bra musik. Vi dansade till kl 03då dom stängde. Festen fortsatte på andra sidan gatan. Men då gick vi hem. Vi träffade mycket härliga människor. En kille från Holland. Vincent heter han. Super go. Han o jag dansade samt sjöng Holländska schlagerlåtar ute på balkongen. Men tillbaka till Bogota nu. För efter att ha varit i mindre städer så kände ju poliserna ganska snabbt igen mig,syster o mamma. Så dom stirrade inte längre. Vet inte om jag skrev om detta förut. Men vi skulle gå igenom en gata som såg lite avspärrad ut. Syster gick fram o frågade poliserna som stod vid gatan o frågade om man fick gå här. Det fick man. Så Ana gick först. Sen mamma o sist jag. När jag gick lite förmodligen för nära mamma. Enligt polisen. Så började han treva efter sitt vapen. Eftersom att jag förstått att dom är alltid misstänksamma mot svarta så sa jag något till mamma. Plus att jag var snabb att få med mamma. Hon vände sig om o svarade. Polisen stirrade nu ordentligt men släppte sitt vapen o vände sig sen om. Nu när vi är i Bogota så är ju stan enorm. Så ingen polis känner igen oss o vet vår historia. Att idag adoptera barn inom Colombia är vanligt. Men ingen adopterar svarta barn. Jag har i Sverige aldrig blivit misstänkt som tjuv när jag går in i en butik. Jag vet ju hur man för sig o är artig. Så expiditerna slappnar av o är trevliga. Dom springer inte efter mig o sneglar o tror att jag ska sno. Som do gör med andra människor som kommer in o inte kan föra sig. Utan dom kommer in o svär åt varandra o kallar varandra könsord o det ena efter det andra. Det jag ska komma till är att jag har aldrig känt mig granskad i en butik i Sverige. I Bogota var jag så nära på att bryta samman den dagen då vi var i butikerna. Jag vet att dom är noga mot o allt o alla när det gäller stöld. Men när man som svart kommer in i en butik. Så blir man snabbt påminnd om färgen man bär. Överallt såg jag hur dom gick igenom folks påsar, väskor o shoppingkassar. Mest mest var dom svarta som poliserna kollade. Mig kollade dom aldrig då jag inte hade väska eller kasse denna dag. Men dom kollade mig inne i butikerna. Jag höll på att bli galen. Ville bara skrika åt dom att jag tänker inte stjäla något. Det var så uppenbart att dom lämnade mig ifred varje gång jag tilltalade mamma med mamma. Eller när vi pratade så då förstod dom väl att vi tillhörde samma sällskap. För ofta inne i butikerna så gick mamma o syrran brevid varandra o jag lite efter. Jag har aldrig någonsin blivit så arg, sårad o påmind som i butikerna idag. När jag tillslut fick ett litet utbrott o sa högt men kan hon (en vakt) granska mig lite mer. Hon hade kollat på mig uppifrån o ner hur länge som helst. Flera gånger. O jag sa det nu så mamma o syrran hörde. För dom kom snabbt fram till mig. Jag sa då att jag inte orkar med detta längre o detta är verkligen enbart för att jag är svart. Syrran sa jag vet! Mamma sa vi går med dig nu istället. Vi gick. Det finns ett stort område i Colombia där det bara bor svarta. Det är väldigt fattigt. O dom har inte så bra rykte. Men man tycker endå att vakter, poliser här i Bogota kunde läsa av kroppsspråk o att jag inte stämmer in alls på dom punkter som dom här nere som stjäl saker!!! Det var en jobbig o påfrestande dag!! Nu sova!! Puss

Resan till Colombia. Del8

Då har man vandrat i en regnskog för första gången. Gud vad häftigt det var idag. Vi var i ett jätte stort naturreservat. Gick på en liten stig mitt inne i en regnskog. Det trodde jag aldrig att jag skulle våga. Vi såg dock inga läskiga djur. Vilket iofs inte gjorde mig något alls. Men upplevelsen var helt magisk. Så vackert att det gjorde nästan ont. Sen klättrade vi längst klipporna ner till en strand som var som en film. Sanden var vit o himlen o vattnet så blått att man knappt trodde att det var sant. Vi badade i vågor som var galet höga o man skrek av glädje när man kastades upp på land för att sedan bara glida ut i vattnet igen av efterströmmen. Jag har nu bränt mig av solen. Innan vi åkte till skogen så var vi tvungna att ta ut pengar i staden som vi inte gillar. Santa Marta! Vi strosade runt för att leta efter en bankomat. Dom sista Ana frågade om vägen till bankomaten visade rätt håll. Men sa också åt oss att skynda oss. För vi stod tydligen på en gata som var ganska farlig. Så det gjorde vi. Kändes mycket läskigt. Men vi klarade oss. Ikväll är det sista natten här i Toganga. Jag vill verkligen åka tillbaka hit. Jätte fint o trevliga människor. Mycket engelsmänn som verkar åka runt i Colombia. Vårt hostel känns som ett mysigt kollo. Casa de Philipp heter det o ägs av en Fransmann. Vi träffade tyvär aldrig honom. Men vi träffade kocken som heter Dominique. Super skön Fransman som lagade gudomligt god mat. Sen bartendern Edgard var hur mysig somhelst. Med sitt svarta långa hår o charmiga skratt. Vi träffade även en äldre Colombianska som vi kallade för seniora. Hon var från Bogota. Hon pratade mycket o länge. Så underbar. Hennes dotter träffade vi också ikväll. Dom skulle nu resa hem till Bogota. Så vi sa adjö till dom o jag lovade att lära mig spanska. Just nu hör jag att dom ligger o tittar på Grease uppe på taket. O jag är helt slut o ska nu sova. Spännande att få se ännu en ny solort imorgon. Imorgon blir det Catagena. Godnatt!!

Alex
7 jan

till mig
Äntligen äntligen. I går satt vi på jätte trevliga ställen i Catagena. Först tog vi en fördrink på ett ställe på ett torg. Där var det uppträdande typ hela tiden. Allt från olika clowner till en hysteriskt rolig o lite rund transa som dansade till Shakira. Sen gick vi och ät på ett annat torg där det bjöds på carneval Samba! Efteråt gick vi ner till ett härligt och glatt Salsaställe. Där slog vi oss ner brevid två killar. Matthew o Samuel från Usa. Efter ett tag kom Matthews flickvän med sina vänner. Det var Becky, Lucy och Ana. Ana var från Colombia. Dom var verkligen underbara. När mamma ville gå hem så följde Samuel med henne så hon kom hem ordentligt. Sen gick vi vidare. Wow säger jag bara. Vi var nu inne på ett ställe som det kändes som om det var här Salsan o qumbian föddes. Gamla kvinnor som strängt iaktog o pratade om alla som dansade. Sen gick dom upp o visade vart skåpet ska stå. Det kändes som om vi var i någon utav tanternas lägenhet. O så har lägenheten sett ut i många år. Jag ville bara rusa in i den fina baren o roffa åt mig alla skivor som stod där inne med så mycket underbar musik. Men fick nöja mig med att dansa loss på det lilla dansgolvet. Vi bytte tel nr med våra nya vänner. Det roliga var att vi hade sett varandra i Taganga på en liten strand. Dessutom bott på samma hotell. Vi ska ses o gå ut i Bogota. Vi flyger dit med samma plan samma dag o samma tid. Ser fram emot det. Puss

Resan till Colombia. Del6

Alex
4 jan

till mig
Så fantastiskt vackert det var att komma ut till kusten. (Karibien) varmt, skönt, blått hav. Njuter njuter njuter. Har varit på stranden från tio på morgonen. En dag åkte vi in till Santa Marta. (ingen hit) kartanga är mycket mycket finare,lungnare och trevligare. Vi blev dessutom av med en plånbok i Santa Marta. Där låg Anas visumlegitimation. Så imorgon måste vi leta upp en polisstation o anmäla detta samt få en stämpel. Annars blir det svårt för henne att komma tillbaka till Bogota senare. Imorgon ska vi dessutom åka till en otroligt vacker nationalpark. Kommer tyvär inte ihåg namnet nu. Men det kommer ju bilder. Nyår firade vi på en mysig restaurang nere vid stranden. Strax innan tolvslaget så var det ett stort kramkalas. Våran kypare som var otroligt lik Helmuth. Jätte rolig o trevlig. Kom till oss innan tolvslaget. Han slängde något i min näve. Först kändes det som ett djur. Så jag fick panik. Släppte det bara på marken. Då fick kyparn panik o kastade sig snabbt efter det. Han sa vitamino o visade vad det var. Jag tänker faktiskt inte skriva vad det var. Men jag tog Absolut inte emot det. Han gav det till några andra gäster istället när vi bestämt men artigt tackade Nej tack. Kl ett gav vi oss till vårt rum och gick o la oss. Vi hade ju gått upp sju på morgonen o legat o stekt oss i solen hela dagen. Vi var ju så trötta. Jag har faktiskt inte dansat loss en enda kväll. Har haft för mycket i mitt huvud för det. Men det spelad flitigt med underbar musik överallt. Så visst har det ryckt i bena många kvällar. Men spar nog det tills vi kommer tillbaka till Bogota. Skulle då vilja att syster visade mig åtminstånde en gayklubb. Det måste man ju ha provat när man är här. Kan ju avslöja att jag träffar någon hemma så det är absolut inte för att gå dit o ragga. Vill jämnföra med Sveriges gay klubbar. Det är faktiskt massa bögpar man ser som reser runt här. Inte att dom visar det öppet. Men jag har ju ett tränat öga.. Nu ska jag sova. Upp i ottan imorgon igen :-)
Puss