Jag har kommit på ett härligt färdmedel från Stockholm.
Bus4you.
Kör från Stockholm-Göteborg-Helsingborg.
För det första sitter man bekvämt.
Sen är det internet gratis ombord. Busschaffisarna är helt underbara.
Och bussarna är nästan aldrig fulla. Så det gör att man kan sitta och bara njuta och tänka.
Det behöver jag.
Jag satt verkligen denna resa och funderade på hur mitt liv är.
De senaste veckorna har det som Oskar Eliott sa på min födelsedag: Det är inte alltid lätt att vara Alex Falk.
Det har jag verkligen känt dom senaste veckorna.
Föll på mållinjen för andra året i rad till Melodifestivalen.
Känns grymt tungt och ledsamt.
Då det är min största dröm och har alltid varit.
Men samtidigt så glädjer jag mig åt min kära underbara sjönsjungande vännina Linda Pritchard som ska vara med.
Men sen blir jag väldigt besviken på en viss person. För det känns verkligen som om han försöker sätta stopp för mig hela tiden.
Jag vet att det är tufft. Men när samma människor lyckas komma mer vart och vart annat år så börjar man ju fundera.
Är det så att man måste vara mega Svensk och se ut på ett visst sätt för att få vara med där.
Nej ibland så släpper dom ju in en som dom tycker sticker ut lite lite..
Är absolut inte bitter. Mest ledsen.
Det är många gånger som jag önskar att jag blev född vit, blond och blåögd o straight.
Hade det då varit enklare. Hade man inte behövt kämpa lika hårt då om man hade den rätta looken men kanske en medelmåttig röst.
Hade det varit enklare om jag kunde le ett kladdigt leénde och flirtat lite exta med gaypubliken samt juryn.
Säger absolut inte att det är någon som gjort detta. Men undrar bara om det hade varit lättare.
Nästa sak som gjorde att jag börjar tvivla på om jag verkligen ska fortsätta mitt liv som Alex falk är ju såklart alla glåpord och dom som jag verkligen provocerar.
Jag vill ju bara sprida glädje och få folk till att älska varandra och ha på sig det dom vill och känner sig snygga o bekväma i.
Men det fick jag ju snabbt äta upp.
I trappan på Cardinal(ett inneställe i Helsingborg)
Så gick jag och pratade med en tjej. Vi skrattade.
Hlt plötsligt dök hennes pojkvän upp och slog mig två gånger över ansiktet. Gjorde så att jag fick lock för örat. Detta hände i torsdags och locket är kvar.
Jag hade verkligen inte sagt eller gjort något.
När jag sprang ut för att polisanmäla denna kille, som förlåt mig nu men var av utländsk härdkomst. Talade brytning och hade såklart redan bråkat med en vakt på Harrys innan. Vi såg honom där.
Iallafall så säger han att jag har kallat honom för: håll i hatten nu: BÖGJÄVEL...
Ööööööö. Oki.. TROLIGT!!!
Det värsta är ju att han kände dörrvakterna på Cardinal. Så då portar dom mig. För att jag är för provocerande. Detta mina kära vänner händer nog bara i en liten små stad där säger maffia nu. Istället för andra ord. Bestämmer..
Som jag sagt i mina tidigare bloggar så blir jag så trött.
Trött på att jag alltid ska försvara mig. Trött på att invandrarkillar som han bara går ut för att bråka.
Ni jag säger ni för ni av er sort som går ut för att slåss. Ni börjar bli många.
Och ni vet inte vad ni gör med framtiden.
NI FÖRSTÖR.
Ni väcker upp rassismen. Ni väcker upp främlingsfientligheten.
Är detta vad ni verkligen vill?
Fly från ett krig för att väcka ett nytt på den plats ni kom för att få frid på!!
NU MÅSTE DETTA TA SLUT.
Annars kommer det nog att bli krig här i Sverige också.
Och det vill inte jag.
Hur svårt ska det vara att våga älska och ge varandra en kram. Eller säga att man gjort någontig bra till någon. Säg jag älskar dig oftare till varandra.
PÖSS
