onsdag 8 december 2010

MORMOR!!!

Den 2:a december så lämnade min största fan jorden.
Det var min älskade mormor som somnade in.
Jag tror alla vet hur det känns att förlora någon som betyder så mycket för en.
Mormor är lite utav anledningen till att jag älskar att sjunga,dansa och uppträda.
Hon har alltid uppmuntrat mig och älskat när jag har sjungit för henne.
Den låt som hon älskade när jag sjöng var: Guldet blev till sand.
Så på begravningen så ska jag sjunga den för henne.
Hon sa en gång till mig: Jag kommer inte att dö föräns jag har sett dig i melodifestivalen. Då hon vet att det är ett utav mina största mål.
Nu ska jag verkligen kämpa till nästa år för att få vara med. Och när den dagen kommer. För det ska den göra. Då är den enbart för min mormor.
Jag ska sjunga med sånt hjärta att tvrutorna spricker.
Varje kväll som jag nu sjunger The winner takes it all. Varje kväll samlar jag mig innan jag börjar sjunga och ser min fina mormor framför mig.
Såå gråter jag medans jag sjunger den.
För jag känner hennes närvaro.
Jag kan inte riktigt förstå ännu att hon är borta. Att jag aldrig mer kommer att få höra hennes underbara röst säga: Hej det är mormor när hon ringer.
Älskar dig så otroligt mycket. Och ska verkligen göra allt för att du ska vara stolt över mig när du sitter där uppe och tittar ner på mig.
SOV GOTT VÄRLDENS BÄSTA MORMOR BIRGIT!!!
DU ÄR BÄST!!

söndag 20 juni 2010

Gayställen.


När jag igår hade stirrat sönder mig på tv:n och alla otroligt vackra bröllopsgäster.
Bör nämnas att man grät ju floder o paret var ju så vackra och strålade.
Men efteråt så kände jag för en sväng ut på stan.
Så jag mötte upp några vänner ocg gick till det fantastiska Goldenhits.
Jag älskar verkligen golden.
Inte bara för att den underbara Rickard Herrey kör nu. Utan också för dess publik.
Så blandat och sån skön stämning och glädje tycker jag att det är.
Personalen är underbar. Vakterna är fantastiska.
Det är helt enkelt GALA!!
Men så kände jag för att springa över till Zipper som ligger väldigt nära.
Zipper är ett gayställe. Har en underbar vän som heter Camilla som jobbar där.
Lokalen är häftig. Musiken är hysteriskt bra. Personalen är supertrevlig.
Men BÖGAR!!! Herregud vilken hysteri. Jag kom snabbt på varför jag inte gillar gayställen.
Herregud. Alla puttas och trängs och bara kör.
Ingen vill prata. Det är typ bara att visa upp sig och vilken stjärna man är som är det viktigaste.
När jag stod där med två kompisar så mådde jag riktigt dåligt.
När jag går ut så är det för att: Dansa, träffa nya människor, sprida glädje.
Men detta var ju inte alls i närheten av något sånt.
Jag förstår mig inte på bögkulturen.
Det enda jag tänkte när jag gick tillbaka till golden var: Mina två ex var riktigt bra killar. Kommer jag någonsin att träffa någon ny bra. Efter gårdagen så var jag allt bra orolig.
Men idag känner jag att det finns ju någon för alla.
Se bara hur lyckliga Viktoria och Daniel var igår!!
Puss

måndag 5 april 2010

Sverige Demokraterna

Det här är den andra sidan.
För dom som muckar med mig ute i Helsingborg är majoriteten från ett annat land.
Då är det ofta Svenska med brytning när dom säger glåpord till mig.
Jag kan faktiskt ta dom lättare.
För är du uppväxt i ett krig och flyr till ett land för att leva bättre och upptäcker att här är folket mycket mer öppnare till saker som du kanske inte är van vid.
Då blir det ju svårare att anpassa sig såklart.
Men dom flesta försöker ju att anåassa sig och lyckas i sitt nya land.
Det som skrämmer mig lika mycket som dom som vägrar att lyckas i det "nya" landet Sverige. Att anpassa dessa sig väl. Är dom som från början är från Sverige som försöker dra nytta av dom som kommer till Sverige men inte lyckas komma in i samhället och göra dom till fiender. (SVERIGE DEMOKRATERA)
Jag som är adopterad förstår att i Sverige kan man faktiskt inte ta in alla som söker hjälp.
Men att hålla en profil utåt när det är val. För att sedan låta det komma fram diskret vad man egentligen tycker får mig att må så illa.
Jag träffade tydligen Sverigedemokraternas undomspartiledare ikväll.
Fick höra det av människor som inte ville på efterfest med honom.Att dt var han. Och av hans vänner att det nu var han.
Utan att veta att det var han så hamnade jag i en disskution med honom.
Han frågade mig då med en retsam och fejkad brytning om jag trivdes bra i tensta.
Jag förstod faktiskt inte vad han menade eftersom att jag verkligen inte har vuxit upp där. Utan i ett fint villaområde.
Me sen när det gick upp för mig vem han var och varför han sagt som han gjort så skrattade jag. För jag fick ju också då höra att han bor i min stadsdel. Östermalm i Stockholm.
Och hur roligt är inte det egentligen när man tänker efter....
KÄRLEK TLL ALLA SOM RESPEKTERAR VARANDRA..

söndag 4 april 2010

Omsorgsfull.

Det jag nu kommer att skriva om är precis vad jag önskar att alla barn växte upp med.
Det är nämligen kärlek från sina föräldrar.
Jag vet att jag ofta nämner det.
Men det är ju så otroligt viktigt.
För barn är ju faktiskt våran framtid.
Det är dom som för utveckligen vidare.
När jag kliver på tåget i Hässleholm mot Stockholm så kommer en mamma fram till mig.
Hon är otroligt vacker. Hon ler och frågar om det är ok att jag tar hennes plats så att hon kan se sin son.
Det är inga problem för mig alls. I samma ögonblick som hon ställer frågan så ser jag hur hon kastar en blick mot vad jag tror är hennes man och hennes son som sitter på andra sidan gången.
Man kan verkligen se hur mycket dom båda betyder för henne. Man ser KÄRLEKEN i hennes ögon.
Det får mig genast att bli glad. Tänk om alla föräldrar i världen kunde ge sina barn denna kärlek
Vilken underbar värld det skulle vara då.
Jag tänker att hennes barn kommer att växa upp och bli trygg och säkert lika omsorgsfull som hon är.
Mina föräldrar gav mig den kärleken och jag är trygg i mig själv och älskar människor.
Jag skulle så gärna önska att alla fick den tryggheten och kärleken.
Puss till er alla.

måndag 29 mars 2010

JIMMY!!!


Då var det samma visa igen då.
Tänk om man en helg kunde få gå ut och ha kul med sina vänner.
Nu var det ju dumt att gå ut i Helsingborg en löningshelg.
Men man borde ju kunna tycka att 2010 så borde folk ha lärt sig. Men inte.
Var ute med ett glatt gäng.
Står och dansar med två killar. Hade riktigt roligt. Vi dansade lite "fuldans"
Så kommer deras kompis helt plötslgt fram till mig och säger att jag är bög och äcklig.
När jag frågar honom vad han får ut av att komma fram till mig och säga detta. Svarar han inte. Utan fortsätter bara att vara hotfull.
Jag säger då att han är ganska pinsam. Att inte veta att det finns homosexuella människor övrallt 2010. Då är man väldigt inskränkt och pinsamt inskränkt sa jag till honom. Precis när jag ska lämna honom och gå så kommer det in en jätte söt tjej som börjar försvara mig. Hon säger att jag har rätt att vara den jag är utan att han ska behöva komma fram och vara otrevlig och elak. Han laddar då upp för att slå henne. Men hon lyckas parera. Han får in en riktigt hård knuff på henne så både hon och jag faller. Jag landar över henne. Vi kommer snabbt upp igen men han knuffar oss ännu en gång. Så båda faller igen. Samma sak igen. Jag över henne.
Jag springer nu upp till tjejen i baren då jag vet om att dom har ett larmsystem där inne till vakterna.
När jag återvänder till platsen så ser jag att det är lite av en tumult. Hans vänner knuffar iväg honom och jag ser min vän Jimmy som står och blöder.
Jimmy har försökt att gå emellan för min och tjejens skull.
Hatkillen som jag kallar honom för har slagit Jimmy över näsa och blodet forsar.
Sen svartnar allt för mig etttag av chocken av blodet.
Vakterna har fått tag på killen. Vi är alla nu ute utanför nattklubben och väntar på polisen.
När polisen kommer så går vi in. Det är jag, Jimmy och den fina tjejen som ska vittna.
Poliserna är underbara.
Jag förklarar vad som har hänt.
Berättar att detta är lite av en vanlig kväll för mig. Att aldrig kunna få gå ut och ha rolgt med mina vänner utan att någon ska komma fram och säga vidriga saker till mig och att mina vänner ska behöva att komma in och försvara mig. Den kvinliga polisen blir arg över att det ska behöva vara så. Hon är mycket bemötesgående.
Den manliga likaså. Jag hamnar nu i chock igen då jag ser min vän som står och blöder väldigt mycket. Han blöder och har ont. Och allt handlar om att han har försvarat mig.
Mina tårar börjar att rinna och jag vet inte hur länge som jag ska klara av att vara stark. Hur mycket skit ska man egentligen behöva stå ut med?
Hur länge orkar mina vänner att vara min vän, när sånt här alltid inträffar när man är ute med mig. Jag säger det igen har sagt det så många gånger förut. Men jag går ut och dansar och får folk oftast glada. Jag ger ofta komplimanger till folk som jag inte ens känner. För att jag älskar att få människor att må bra. Vad får man tillbaka? Jo höra en gång per kväll att man är äcklig för något som jag inte kan ro för. Jag har inte bestämt att jag ska vara bög. Det bara är så..
Jag har en underbar kille. Vi älskar varandra. Det är aööt folk behöver veta. Kan man vara så skrämd för att två personer älskar varandra att man måste komma fram och säga att någon är äcklig för det..
Förstår inte. Men det handlar väl om att man inte har fått den kärleken och tryggheten som barn.
Jag vill tacka min familj, släkt och vänner för att ni ger mig så mycket kärlek och respekt. Det är ni som fått mig så stark.
Jag vore igenting utan er.
När jag tänker på hur mycket jag älskar er så blir jag varm. Men efter denna helg så såg jag ingenting annat än att försvinna.
Men då har dom vunnit över mig och det skulle jag aldrig tillåta.
Puss på er.

söndag 14 mars 2010

Han drogade henne!!!




Igår så var jag på Harrys i Helsingborg.
Så står jag där och iaktar lite olika människor.
Så ser jag hur en man och en kvinna sitter i en soffa.
Jag ser att dom förmodligen har träffats för första gången.
Det stämde fick jag ju höra sen.
Helst plötsligt ser jag att när hon för en sekund vänderbort blicken så lägger han ner piller i hennes drink och ska pront skåla.
Först rusar jag fram till en utav tjejerna som jobbar som nisse.
Hon och jag springer till en vakt som griper denna man.
Tjejen hinner inte riktigt fatta.
Så jag sätter mig ner och förklarar vad jag sett. Hon tror mig först inte då hon säger att hon köpt drinken själv.
Jag berättar att han gjorde det vid bordet när hon tittat bort en sekund.
Då blir hon rädd och chockad.
Jag frågar om dom känt varandra sen tidigare. Dom träffades på Harrys samma kväll för första gången.
Jag ser till att hon får upp det hon druckit och vatten för att sen hjälpa henne hem.
Tänk om han hade våldtagit henne och jag hade sett vad han gjort innan och inte agerat.
Jag uppmanar därför er alla att våga hjälpa andra.
Det behövs.
Tänk om det hade varit din kompis, dotter, syster.
VÅGA AGERA.
Puss på er alla. (Utom killen som la i pillret)
Jag hoppas att han får ett straff.

måndag 1 februari 2010

Sorligt.

Denna dag var nog den värsta på väldigt väldigt länge.
Jag var hos min mormor på sjukhuset.
Hon hade så ont att dom hade låtit henne få morfin.
Så hon sov hela tiden.
Det gjorde så ont i mig att se min älskade mormor ligga där och se så liten ut.
Jag är ju självklart inte ensam om att ha det så här.
Därför vill jag skänka en stor kram och puss till alla som har eller håller på att förlora någon som man älskar.
Något som gör ännu mer ont är att mormor sa till mig för några månader sen, då hon fick höra att det var nära för mig till melodifestivalen.
Då sa hon: Jag kommer inte att dö förns jag får se dig i melodifestivalen.
Hon vet att det har varit min stora dröm sen jag var fem år.
Nu blev det ju inte så att jag fick vara med.
Med riskt för att låta hemsk nu så har jag nog aldrig blivit så ledsen som när jag fick besked om att vi inte fick vara med i schlagern detta år heller.
Bara för min fina mormors skull.
När dagen kommer(om den nu kommer Christer o svt)
Då ska det för min del bara handla om att göra min mormor stolt.
Jag mår så dåligt över att hon aldrig fick se mig i melodifestivalen.
När det var så otroligt nära.
Men det var ju skönt att Alcazar fick köra låten istället. Eftersom att dom aldrig har varit med.
Tack alla fina vänner för ert stöd.
Puss..

tisdag 26 januari 2010

Avundsjuka...


Sitter nu på tåget igen.. Ha ha ha ha.. Ovanligt eller hur.
Har haft en fantastisk gårdag uppe i Stockholm.
Först var jag i studion och spelade in två otroligt grymma låtar med Joanna och våran producent/låtskrivare/manager Johan.
Alltså han är så bra så jag orkar inte.
Efter det så träffar jag mina underbara kusiner samt mamma och moster.
Det var så kul eftersom att min ena kusin bor i Australien. Och min yngsta kusin fyller idag år. Så kusinen från Australien kom hem och överaskade oss alla.
Så igår drog vi igång en liten bowlingtunering.
Alla var jätte duktiga. Vill absolut inte skryta. Men jag har ju liksom aldrig varit duktig på sport. MEN JAG SLOG TVÅ STRIKE I RAD!!
Och detta leder mig nu direkt till min rubrik. AVUNDSJUKA.
Min familj och släkt är det bästa som finns. Utan dom skulle jag inte orka leva.
Varje gång som vi oavsett lag slog bra eller dåligt så stöttar vi varandra.
Undrars om det är därför som jag är så otroligt blödig och blir lycklig när det går bra för andra?
Jag blir alltid alldeles varm och får rysningar när jag ser hur andra människor lyckas eller blir lyckliga.
Tänk om alla kunde tänka så. Istället för att bli giriga och tycka att varför ska den personen få uppmärksamhet och inte jag.
Det är bland det värsta jag vet när man inte kan uppmuntra andra till att få beröm.
Eller att om en hel grupp gör ett jobb ihop varför och hur kan då en person ta åt sig äran för allt själv.
Jag förstår inte hur man tänker då.
Hur kan man få ett sånt storhetsvansinne?
Vad hände med ordet ödmjukhet?
Det finns tyvär för många som mår bättre av att försöka bryta ner andra för att själva må bra.
Försök istället att göra som många av oss andra. Jobba med dig själv och din självkänsla och självförtroende så ska du se att du kommer att må bättre. Och när du gör det så kommer du också inse hur sönt det är att kunna glädjas åt någon annans lycka och glädje.
Eller har jag inte rätt.
Jag älskar verkligen människor som vågar gå fram till en helt okänd personn och ger den personen en komplimang. Att höja någon annans självförtroende är bland det bästa vi kan göra när världen ser ut som den gör.
Låter kanske lite mesigt nu men vi behöver verkligen kärlek. Så ut och sprid kärlek med er.
Det ska iallafall jag göra.
Jag började min morgon med att ge en ensam liten söt dam en komplimang. Jag sa att jag tyckte att hon var väldigt vacker.
Hon blev överlycklig och sa att jag räddat hennes dag.
Förstår ni hur lycklig jag känner mig nu.
Puss