I huvudet på Alex

Resan till Colombia. Del6

2012-02-07T11:02:00.000-08:00

Alex
4 jan

till mig
Så fantastiskt vackert det var att komma ut till kusten. (Karibien) varmt, skönt, blått hav. Njuter njuter njuter. Har varit på stranden från tio på morgonen. En dag åkte vi in till Santa Marta. (ingen hit) kartanga är mycket mycket finare,lungnare och trevligare. Vi blev dessutom av med en plånbok i Santa Marta. Där låg Anas visumlegitimation. Så imorgon måste vi leta upp en polisstation o anmäla detta samt få en stämpel. Annars blir det svårt för henne att komma tillbaka till Bogota senare. Imorgon ska vi dessutom åka till en otroligt vacker nationalpark. Kommer tyvär inte ihåg namnet nu. Men det kommer ju bilder. Nyår firade vi på en mysig restaurang nere vid stranden. Strax innan tolvslaget så var det ett stort kramkalas. Våran kypare som var otroligt lik Helmuth. Jätte rolig o trevlig. Kom till oss innan tolvslaget. Han slängde något i min näve. Först kändes det som ett djur. Så jag fick panik. Släppte det bara på marken. Då fick kyparn panik o kastade sig snabbt efter det. Han sa vitamino o visade vad det var. Jag tänker faktiskt inte skriva vad det var. Men jag tog Absolut inte emot det. Han gav det till några andra gäster istället när vi bestämt men artigt tackade Nej tack. Kl ett gav vi oss till vårt rum och gick o la oss. Vi hade ju gått upp sju på morgonen o legat o stekt oss i solen hela dagen. Vi var ju så trötta. Jag har faktiskt inte dansat loss en enda kväll. Har haft för mycket i mitt huvud för det. Men det spelad flitigt med underbar musik överallt. Så visst har det ryckt i bena många kvällar. Men spar nog det tills vi kommer tillbaka till Bogota. Skulle då vilja att syster visade mig åtminstånde en gayklubb. Det måste man ju ha provat när man är här. Kan ju avslöja att jag träffar någon hemma så det är absolut inte för att gå dit o ragga. Vill jämnföra med Sveriges gay klubbar. Det är faktiskt massa bögpar man ser som reser runt här. Inte att dom visar det öppet. Men jag har ju ett tränat öga.. Nu ska jag sova. Upp i ottan imorgon igen :-)
Puss

2012-02-06T08:50:00.000-08:00

Skumt skumt! Dom hittade inte mycket på IBCF. Det verkade som om något inte stämde. Eftersom att vi skulle lämna Medellin imorgon och dom var så angagerade i att finna något om mig så ska dom fortsätta leta. Kvinnan i arkivet do^nea Luz var så underbar. Hon kommer nog inte ge upp. När vi lämnat ICBF så åkte vi lift (kabinbana) upp till Sant Domingo. Om det var rikt igår på vår färd i bergen. Då var detta riktigt motsatt. Fanns knappt vägar upp. Folk bodde verkligen på varandra i små små hus. Det hängde tvätt på taken o det var smutsigt.ana berättade att minsta fel man gick nere i området så blev man skjuten. Dom hade sina egna regler o lagar. Kabinen vi satt i åkte ganska nära gatorna o husen. Den hade tre stopp. Men vi gick aldrig av. Trots att många turister gick av för att titta på det häftiga stora bibliotek som dom byggt mitt i allt fattigt. Kabinbanan var byggd för att folket som bodde uppe i det fattiga området i bergen skulle kunna ta sig upp o ner. Funkade som tåg för dom. Innan gick dom upp o ner. O det var en bra bit att gå. Så detta var alltså både tåg o turistattraktion. Efter det så var vi på den vackra butaniska trädgården o åt lunch. Det galna var att när vi anledde första dagen så sprang vi helt galet in i ett par som vi träffade i Bogota på julafton. Carlos o Jennifer. Vi sprang bara in i dom på metron. Sjukt i denna stora stad vid den tidpunkten. Nu sprang vi in i dom igen i denna trädgård som är enorm i stora Medellin . Vi pratade o bytte mail samt Facebook. Jennifer bor i Houston o Carlos i Medellin. När vi sagt hej då gick vi in i fjärilshuset o beskådade väldigt läskiga o vackra o stora fjärilar. Vi fick av Jennifer o Carlos biljetter till Mus'e Dantiotia. Konstmus'e. Jag blev förtjust i Fernando Boteros konst. Han målar o skulpterar. Colombias mest internationellt mest kända konstnär. Jag fotograferade flera av hans verk. När vi var klara så satte vi oss precis utanför o tog en öl. Jag fotade lite över torget som låg när man kom ut från Mus'et. Plötsligt börjar folk att fota mot ingången. Vi hängde inte med. Men förstod att det var något. För poliserna gick med in med någon. Efter 20min kommer denna någon ut. Jag sliter upp min kamera o får en bild av mannen innan han försvinner in i en fin bil som jag dessutom stod o hängde vid cirka 25min innan. Det var han fick vi höra o se sen när vi googlat. Fernando Botero. Galet. Det hände igen. Dagen innan när vi satt med Carmen så kom nämligen Colombias största konserpianist in på fiket. Terista Gomez. Hon var gala. Hennes historia var fantastisk. Adopterad precis som jag. När man tittar på bilden så kunde det ha varit min biologiska mamma. Hon har förespråkat o repressenterat Colombia i många sammanhang. Carmen fixade så att jag o syrran fick ta en bild tillsammans med Terista. Det kändes så häftigt. Att komma ner till staden man är född i och få bli fotad med en kvinna som repressenterat landet. Kan inte beskriva det. Hon fick höra från Carmen att jag jobbar som sångare. Hon sken upp och sa: underbart att möta kolegor. Vilka dagar vi har varit med om i Medellin. Jag känner att jag vill lära mig Spanska. Jag vill in i kulturen. Men Colombia känns för stort. Vill plugga Spanska i Madrid. Älskar älskar älskar.

Resan till Colombia. Del5.

2012-02-02T09:40:00.000-08:00

Idag var vi inne på ICBF. Det var där mamma o pappa skrev på pappret när dom adopterade mig och syster. Vi skulle idag se om dom hade mer info om mig. Åh vad tillmötesgående och trevliga dom var. Sån otrolig värme o kärlek vi fick. Först fick vi fylla i papper o visa pass. Sen skulle en kvinna godkänna. Det gjorde hon glatt. Sen satt vi o väntade i flera timmar medans dom i arkivet letade o letade. Det är ju 30år sedan o systemet har ju ändrats sen dess. Dom hittade ingenting. Vilket dom tyckte var väldigt konstigt o frustrerande. Så vi ska tillbaka imorgon igen. För vi hade nämligen ett möte med Carmen. Så vi var tvungna att gå. Carmen är en fantastisk kvinna. Hon tog hand om mamma o pappa när dom var nere för att hämta mig. Samt tog hand om mamma när hon var nere ensam-83 för att hämta syster. Carmen har gjort väldigt väldigt mycket. För adoptionscentrum samt för kvinnor i Colombia . Jag kan inte skriva allt hon gjort. Det kommer att bli en bok då. Men hon är Enastående. Jag hade ju bara sett henne på bilder i mitt fotoalbum från 1980. Mamma hade inte träffat henne sen hon hämtade syrran83. Vi var super nervösa o förväntansfulla. Ana hade bestämt med Carmen att vi skulle ses på ett Café i ett stort köpcentrum. När vi kom dit sken solen. O vi tittade oss omkring. Ana sa du tittar mest mamma för du vet ju hur hon ser ut. Mamma sa att hon faktiskt inte sett henne på 30år. Just då vände jag mig om och såg henne. Hon kom med snabba glada steg mot oss. Hon log verkligen med hela kroppen. Vi kramades allihoppa. Det var en sån underbar o overklig känsla. Först då förstod jag nog att jag nu befinner mig i COLOMBIA. Vi hade bilder med oss från när Carmen håller mig 1980 o jag pussar på hennes sminkspegel. På den bilden är hon runt 30år. Hon ser lite tantig ut då hon har kort Afro hår. Hon ser ganska lång ut i är lite ljusare än jag. Nu ser man att det är hon. Men hon har rakt hår och är väldigt vacker. Man kan absolut inte tro att hon är över 60år. Då körde hon en risig Renault. Nu kör hon en fin silver mitshubishu. Vi sitter o pratar,fikar o skrattar länge. Hon får sen en Pressent som mamma köpt. Jätte fint Svensk designat glasljus. Hon blir rörd av det. Vi fick jätte fint Colombianskt kaffe med fina o massa bönor. Sen frågar hon om hon får visa oss runt i Medellin. Klart!! Vi åker upp till ett område som är nybyggt. Las Palmas heter det. Hon berättar att när hennes barn var små(dom är 7år äldre än vad jag är) så brukade hon ta dom hit på picknick. Det gick inte att föreställa sig nu. Då var det bara skog o åkrar i bergen. Nu var det svin dyra höga 22våningars lyxhus överallt. Med världens vackraste utsickt över Medellin. Vi stannar till högt uppe o går av o tittar på utsikten som är galet vacker. Jag överdriver inte nu. Men när vi kommer högre upp är lyxvillorna gigantiska. Det är som ett avsnitt av Hollywood fruar. Portar där poliser vakar överallt. Taggtrådar o höga murar. Carmen bor i detta område. Det förstår vi o det märks. Hon vill inte skryta o det är ingen show of.. Men hon vet att vi ska se fattiga kvarterern imorgon. Så hon vill att vi ska se klyftorna o hur det är så otroligt uppdelat. Medellin som stad nere i centrum är väldigt hur ska jag säga rensat och plastigt nu 2011. Det märks. Inte mycket uteliggare o visad fattigdom som när mamma o pappa var nere. Man ser det självklart. Men det gör man i Sverige med. Men dom har "flyttat" bort fattigdomen mer för att dom med pengar ska kunna få mer utrymme. Därför vill vi se hur det ser ut för dom som inte har pengar. Vi bor i ett fint område. Vårt Hotell är mycket fint. På gatorna utanför cyklar poliser runt sina kvarter o håller vakt. Dom ringer i en klocka för varje varv. Typ mitt kvarter är lungt. Jobbigt ljud men det känns endå rätt tryggt. Vi åker tunnelbana o taxi. Carmen vågar inte ta tunnelbanan ( Metro heter den) hon tycker det är farligt. Medans vi inte känner ett dugg obehag av att åka den. Oki vi åker inte nattetid. Men endå när det är mörkt. Det känns lite som om hennes bild är från media fortfarande. Att man blir skjuten på Metro bara man kliver på. Bor man jätte skyddat länge så blir det nog som en bubbla man lever i. Det finns läskiga gator absolut. Vi hamnade på en. Även om det var dag blev jag rädd. Men vi vände snabbt o lyckades ta en vanlig väg. Men måste endå såga att jag inte känner mig rädd i Medellin. Trodde att jag skulle sitta på hotellet hela tiden eller ta taxi överallt. Så har det verkligen inte varit. Trodde att så fort vi satte på tvn så skulle det handla om gisslandrama eller kidnappning. Men nej. En sjuårig kille hade försvunnit såg vi på nyheterna imorse. Men dom hittade honom. Sen vet vi faktiskt inte, om detta är smällare vi hör på natten från bergen eller om någon skjuter. Förmodligen smällare. Eftersom att det snart är nyår. Hemma börjar ju kidsen också smälla mycket på gatorna i mellandagarna. Nu måste jag sova. Upp tidigt imorgon o se om dom hittat något om min barndom!! Puss!!!!
Bilden är på Carmen som var mamma o pappas advokat o tog hand om dom när dom hämtade mig. o när mamma hämtade Ana (syster)

Resan till Colombia. Del4.

2012-01-31T05:36:00.000-08:00

Vi anledde till staden som jag kommer ifrån:Medellin. När vi satt på bussen från flyget och åkte genom den vackra landsbygden. Då hade jag musik på. När min vän Sarah Dawn Finers låt home kom i mina öroon och när jag såg den underbart vackra landsbygden. Då fick jag kämpa. Tårarna kom i ögonen. Jag tänkte hela tiden att kanske just här föddes jag. När vi kom in i Medellin så visade det sig verkligen vara en stad med fart i. Här finns verkligen alla olika slags folkslag. Men det finns inte någon som jag kan identifiera mig med. Dom svarta är mycket svartare än vad jag är. Jag ser folk som ser ut som min kompis Fransisco. Dom ser ut som mina vänner: Martin Strand, Andreas O Martin Kärrfelt. Flera som jag känner som är adopterade eller som kommer ifrån Sydamerika. Men ingen som jag. Börjar nu tro mer o mer att dom hade rätt på kanal 4 när jag sökte till programet spårlöst. Då hittade dom att min mamma troligtvis jobbade hos en vit familj. O pappan i den familjen o min biologiska mamma hade trevligt (eller inte) en natt. O att jag är mulatt. Något jag dock la märket till här i Medellin är att många killar har samma gångstil som jag. Många går ganska fjolligt. Inga här härmar mig eller pekar o skrattar som i Sverige. Precis samma som när jag var i Grand Canaria. Man är absolut inte en obvious bög här. Underbart att få vara som man är. Det dom reagerar lite på är när mamma håller i mig eller om jag tar tag i mamma. Det såg jag tydligt när vi åkte ett fullsatt tåg (Metro) då jag höll på att rammla så tog jag tag i mamma. En kille reagerade så mycket att det såg utsom om han skulle flyga på mig. Han verkade tro att jag skulle ta mammas handväska. När hon sedan höll i mig. Jag kan inte beskriva hur undrande han såg ut. Vi åkte till den delen som mamma o pappa rörde sig i när dom hämtade mig. Mamma var ensam när hon hämtade Ana. När vi kom dit såg jag att biografen som jag sett på bild som liten låg kvar. Jag fotade den med. Kommer lägga in bilden från 1980 samt från 2011. Ska bli kul att jämnföra när jag kommer hem. Området var väldigt tufft. Mamma lokaliserade oss fram till Hotell Ambassadör som hon o pappa bodde på när dom hämtade mig. Och där även mamma bodde på 1983 när hon hämtade Ana. Det låg kvar. Vi tittade först in i lobbyn. Sen föreslog mamma att vi skulle åka upp o ta en kaffe om man fick. Och det fick vi. Så vi åkte upp. När vi kom upp så var där endast vi. Hotellet var nu ganska slitet. Man märkte snabbt att det hade varit ett riktigt inne hotell på 70-90talet. Vi satte oss vid ett bord. Då ut kliver en man. När Ana beställer tre kaffe ser hon att mamma stirrar jätte konstigt på mannen. Ana säger till mamma: varför tittar du så konstigt på honom? Mannen går. Mamma säger att hon tror att han jobbade där när hon o pappa var där. Hon säger: jag tror att han heter Fernando. Hon berättar att man fick ju väldigt fin kontakt med dom som jobbade där då. Man höll sig ju nästan hela tiden vid poolen på taket. Nu kommer mannen tillbaka. Ana frågar om han jobbade här för 31år sedan? Javisst säger han. Syster frågar nu vad han heter. Fernando Louiz svarar han. Jag ryser o tårarna är på väg. Mamma gråter o har gåshud. Vi förklarar för honom. Hela hans kroppspråk ändras. Han är ganska gammal. Man ser nu hur han minns det hotell som det var då. Han blir rörd. Försvinner igen men kommer snabbt tillbaka. Vi frågar efter notan. Men han vill bjuda pga det fantastiska mötet. Mamma frågar om städerskan som heter Nelly som jobbade där då. Hon lever men är inte kvar. Dom är inte så många kvar från den tiden. Ana berättar att i mitt fotoalbum så har vi bild på honom hemma i Sverige. Han tar oss upp på taket där poolen finns. När vi kommer upp ser jag direkt att det är sig likt från bilderna ur mitt fotoalbum. Det är ju nu fallfärdigt men sig likt. Jag ser bilden där jag sitter o plaskar med fötterna i vattnet. Mamma sitter bakom mig o håller i mig. Jag fotar nu poolen som en galning från alla vinklar. Vi fotar även Fernando, utsikten mot den skola som en gång låg nedanför som vi också har bilder ifrån hemma. Herregud vad lyckliga vi var när vi sagt hej då o tackat Fernando. Hotellet ska eventuellt bli universitet efter nyår. Snacka om timing. På kvällen sen åker vi in o tittar på ljusutställningen som alla färdas in för att se. Galet mycket folk. Karneval stämmning och otroligt vackert. Nu sova för imorgon blir det möte nr två. Berättar mer imorgon. Godnatt från Medellin.!!

2012-01-24T10:48:00.000-08:00

Idag var en lång dag. Upp ganska tidigt och gick på en lång söndags promenad. Gatan som vi gick på är alltid avstängd för trafik på söndagar under en viss tid. Så förbi oss passerade cyklister, hundägare, barnfamiljer samt folk som sprang. Vi hade det väldigt varmt o soligt. Vi hoppade efter ett tag på en buss där dom gick. Man vinkar verkligen in bussar som man gör med taxi hemma i Stockholm. Man hinner knappt in i bussen innan dom gasar iväg. Det luktar god mat och härlig parfym överallt i Bogota. Aldrig svett eller något annat otrevligt. I bussen spelas glad hög salsa musik. Dom kör som galningar. Vägarna är ganska ojämna. Vi hoppar av och går upp till en jätte stor marknad. Där finns så mycket smycken, tavlor, lampor,kläder. Du kan köpa allt möjligt. Även hundvalpar. Så förstå när jag säger allt. Jag köper en jätte fin Colombiansk ring. Samt en fin mössa som det står Bogota på. Vi strosar runt på gatorna där alla stånden är. Sen går vi till en underbar Asiatisk restaurang där vi äter så fantastisk god mat. Standarden är som på Berns o East. Men billigare. Vi riktigt rullar därifrån. Tar en buss vidare. För nu ska vi upp på monserat. Högsta berget i Bogota. Vi hoppar av bussen o byter till taxi. Kommer fram till stationen där man antingen tar bergtåget eller linbanan upp. Vi åker upp med bergtåget. Herregud vad fint det var där uppe. Väldigt religöst. Och högst upp ligger även en stor katedral. Det är ganska kallt och mycket folk. Alla fotar som galningar. Vi avnjuter den vackra utsikten både mot staden samt mot dom fina gröna bergen. Med dess vackra blommor. Sen tar vi en kaffe och tar linbanan ner. Vid varje stolpe vi passerar på vägen ner så skriker alla högt av glädje. Vi har börjat prata med ett trevligt Franskt par. Dom tycker Svenska låter svårt. Så vi lär honom några vanliga svenska ord samt meningar. Nej inget snuskigt eller fult. Han berättar att dom ska resa runt i Sydamerika i sex månader. Varav en månad i Colombia. När vi är nere tar vi nu en taxi hem och går o köper en pizza. Nu har jag packat det jag behöver inför imorgon. Då bär det av mot Medellin där jag kommer ifrån. Vi ska vara där i tre dagar. Berättar mer om dom nästa gång. Sen flyger vi till Karibien o då blir det sol och bad. Men jag berättar ju dag för dag. Så mer om det senare. Nu ska jag snart sova. Puss

Resan till Colombia.2

2012-01-23T12:29:00.000-08:00

Herregud vilken julafton. Ett minne för livet. Vi var inbjudna till en familj och deras släkt. Dom bor i norra Bogota som var väldigt fint. Vi bestämde med Juanita som hämtade oss att kl sju skulle vi åka. Ana min syster sa att då blir det säkert runt halv nio detta kvällstid. Mycket riktigt. Så blev det. Halv nio hämtade hon oss. Men hon ringde innan och sa: kan vi säga halv nio. Vi satt som riktiga Svenssons helt klara tjugio över åtta. När vi kom dit var vi först. Det droppade in gäster allt senare o senare på festen. Alla då menar jag alla hade tomteluvor på sig. Det spelades hög salsa musik och buffén samt drycken var fantastisk. Granen var klädd med tomtar och blinkade av blått ljus. Alla gav oss och varandra kindpussar o pressenterade sig. Även barnen kom in o kramade varandra och oss o pussade oss på kinden som om vi verkligen vore släkt. Jag hade flera gånger tårar i ögonen av all värme och kärlek som fanns. En kvinna var ingift Amerikanska men fler pratade engelska och översatte glatt det som sades. Så mamma och jag kunde förstå. Under granen så växte och växte antalet paket. Jag överdriver nog inte när jag säger att det tog nog säkert 3,5timmar när alla paket hade öppnats. Innan dess var det släktfoto som även mamma jag o syster skulle vara med på. Vi konstaterade att det var mycket barn där. Inte en enda gång under kvällen natten så bråkade dom, skrek eller grät. Ingen. Han som gav ut alla paket hade samma engagemang och glädje hela tiden. Oavbrutet i 3,5 timme. Vi hade köpt pressenter och fick även pressenter. Till familjen Falk med våra namn. Från Jesubarnet stod det på våra klappar. När alla paket var öppna höjdes ljudnivån på stereon igen. O mannen som hållt i paket utdelningen stängde av mikrofonen som han pratat i. Ja han hade mikrofon. Dom sista gästerna anledde precis innan släktfotot. Alltså runt tolv på natten. Några tonåringar frågade nyfiket om det var sant att dom varje år visar Kalle anka och hans vänner på tv i Sverige. Dom hade läst det i en tidning. Vi berättade då att det stämde. Det tyckte dom var häftigt. Vi förklarade att Svensk jultradition ser ganska annorlunda ut. Samt maten också. Vi tackade så mycket för oss då vi var väldigt trötta. Kramade o pussade alla hej då. Fick skjuts hem. Och nu ska jag lägga mig o sova efter en utav dom bästa kvällarna i mitt liv. Godnatt!!!!

Resan till Colombia.1

2012-01-23T12:08:00.000-08:00

Flygresan gick otroligt bra. När vi landade i Bogota så frågade dom om mitt Colombianska pass och om dubbla medlemskap. När dom förstod situationen så var det inga problem. Vi blev trevligt bemötta. Vi tog sen en taxi med syster hem till hennes stora hus. Hon delar egentligen med tre andra personer. Men dom var bortresta. Så jag o mamma fick egna rum. Idag vaknade vi tidigt och gick och åt frukost på ett mysigt ställe. Färskpressad juice. Croassanger o scrambled eggs. Gott kaffe. Sen åkte vi in till en stor marknad. Släng dig i väggen Hötorget samt saluhallen. Detta var så stort o människorna väldigt fattiga. Det kändes verkligen i min mage att nu är den Svenska tryggheten långt borta. Jag befinner mig nu i en helt annan världsdel. Jag känner mig absolut inte hemma här. Känner mig vit och blond o blåögd. Jag blir ju inte betraktad så. Även om jag endå känner att jag blir beskådad o betraktad. Inte på ett hotfullt sätt. Mer nyfiket. Jag har precis som jag trodde innan sett en otrolig blandning av olika ursprung. Indianer av olika slag. Svarta men otroligt mycket mörkare än mig. Har inte sett någon som påminner om mig. Militärer ser vi. Dom skrämmer mig. Man är liksom inte van att se så hårda militärer som står med sina stora skjutvapen och ganska allvarliga ansiktsuttryck. Man ser inte många barnvagnar. Dom flesta bär sina barn. Även småbarnen bär på dom yngsta. Jag såg en ung kille i trettonårsåldern som låg i en hörna och försökte sova. Jag sa inget till mamma o syrran att jag sett honom. Det behövdes inte. För sekunderna efter det klev det på en kille i samma ålder. Han pressenterade sig som Juan. Berättade att han försörjde sin mamma o syskon genom att sälja choklad på gatorna. Han var ganska mager och hade smuttsiga kläder. Det gjorde otroligt ont. Och något säger mig att jag kommer att få se mycket mer av det. Efter att ha sett president området och ätit lunch så ska vi nu sätta oss i solen o byta lite julklappar. Och ja syrran gav Juan pengar!!! Skriver mer imorgon!!

Desperat?

2011-01-06T04:36:00.000-08:00

Gjorde ett inlägg för inte så länge sen på facebook.
Där skrev jag att jag undrade om jag kommer att träffa min andrahälft under 2011.
För mig handlade inte det om att jag är desperat på att träffa någon så.
Men det vore ju faktiskt inte helt fel.
Saknar någon att få ta hand om lite. Skratta med. Vakna upp med. Känna sig trygg med. Är det att vara desperat?
Någon skrev till mig att jag ska börja intressera mig mer för andra än mig själv.
Vilket var väldigt konstigt. För när jag träffar nya människor så intresserar jag mig så mycket om dom att ibland säger dom till mig att inte ställa så privata frågor. Men det gör jag ju inte för att sen springa o skvallra om dom. Det gör jag ju för att jag är intresserad av hur dom tänker och vad dom har för värderingar och livserfarenheter.
Tänk när man var liten så var livet så mycket lättare. Man frågade bara chans på den man var intresserad av.
Sa hon ja så var man tillsammans. Inget spel. Inget nu har jag vänta så och så många timmar så nu kan jag ringa. Man tog då bara upp telefonen och ringde.
Jag hoppas verkligen att 2011 ska bli ett gala år för alla. INTE bara mig utan för alla.
Det blir ett år av mycket kärlek, förväntningar och lycka hoppas jag.
Kram på er.

MORMOR!!!

2010-12-08T16:41:00.000-08:00

Den 2:a december så lämnade min största fan jorden.
Det var min älskade mormor som somnade in.
Jag tror alla vet hur det känns att förlora någon som betyder så mycket för en.
Mormor är lite utav anledningen till att jag älskar att sjunga,dansa och uppträda.
Hon har alltid uppmuntrat mig och älskat när jag har sjungit för henne.
Den låt som hon älskade när jag sjöng var: Guldet blev till sand.
Så på begravningen så ska jag sjunga den för henne.
Hon sa en gång till mig: Jag kommer inte att dö föräns jag har sett dig i melodifestivalen. Då hon vet att det är ett utav mina största mål.
Nu ska jag verkligen kämpa till nästa år för att få vara med. Och när den dagen kommer. För det ska den göra. Då är den enbart för min mormor.
Jag ska sjunga med sånt hjärta att tvrutorna spricker.
Varje kväll som jag nu sjunger The winner takes it all. Varje kväll samlar jag mig innan jag börjar sjunga och ser min fina mormor framför mig.
Såå gråter jag medans jag sjunger den.
För jag känner hennes närvaro.
Jag kan inte riktigt förstå ännu att hon är borta. Att jag aldrig mer kommer att få höra hennes underbara röst säga: Hej det är mormor när hon ringer.
Älskar dig så otroligt mycket. Och ska verkligen göra allt för att du ska vara stolt över mig när du sitter där uppe och tittar ner på mig.
SOV GOTT VÄRLDENS BÄSTA MORMOR BIRGIT!!!
DU ÄR BÄST!!

Gayställen.

2010-06-20T06:40:00.000-07:00

När jag igår hade stirrat sönder mig på tv:n och alla otroligt vackra bröllopsgäster.
Bör nämnas att man grät ju floder o paret var ju så vackra och strålade.
Men efteråt så kände jag för en sväng ut på stan.
Så jag mötte upp några vänner ocg gick till det fantastiska Goldenhits.
Jag älskar verkligen golden.
Inte bara för att den underbara Rickard Herrey kör nu. Utan också för dess publik.
Så blandat och sån skön stämning och glädje tycker jag att det är.
Personalen är underbar. Vakterna är fantastiska.
Det är helt enkelt GALA!!
Men så kände jag för att springa över till Zipper som ligger väldigt nära.
Zipper är ett gayställe. Har en underbar vän som heter Camilla som jobbar där.
Lokalen är häftig. Musiken är hysteriskt bra. Personalen är supertrevlig.
Men BÖGAR!!! Herregud vilken hysteri. Jag kom snabbt på varför jag inte gillar gayställen.
Herregud. Alla puttas och trängs och bara kör.
Ingen vill prata. Det är typ bara att visa upp sig och vilken stjärna man är som är det viktigaste.
När jag stod där med två kompisar så mådde jag riktigt dåligt.
När jag går ut så är det för att: Dansa, träffa nya människor, sprida glädje.
Men detta var ju inte alls i närheten av något sånt.
Jag förstår mig inte på bögkulturen.
Det enda jag tänkte när jag gick tillbaka till golden var: Mina två ex var riktigt bra killar. Kommer jag någonsin att träffa någon ny bra. Efter gårdagen så var jag allt bra orolig.
Men idag känner jag att det finns ju någon för alla.
Se bara hur lyckliga Viktoria och Daniel var igår!!
Puss

Sverige Demokraterna

2010-04-05T21:21:00.000-07:00

Det här är den andra sidan.
För dom som muckar med mig ute i Helsingborg är majoriteten från ett annat land.
Då är det ofta Svenska med brytning när dom säger glåpord till mig.
Jag kan faktiskt ta dom lättare.
För är du uppväxt i ett krig och flyr till ett land för att leva bättre och upptäcker att här är folket mycket mer öppnare till saker som du kanske inte är van vid.
Då blir det ju svårare att anpassa sig såklart.
Men dom flesta försöker ju att anåassa sig och lyckas i sitt nya land.
Det som skrämmer mig lika mycket som dom som vägrar att lyckas i det "nya" landet Sverige. Att anpassa dessa sig väl. Är dom som från början är från Sverige som försöker dra nytta av dom som kommer till Sverige men inte lyckas komma in i samhället och göra dom till fiender. (SVERIGE DEMOKRATERA)
Jag som är adopterad förstår att i Sverige kan man faktiskt inte ta in alla som söker hjälp.
Men att hålla en profil utåt när det är val. För att sedan låta det komma fram diskret vad man egentligen tycker får mig att må så illa.
Jag träffade tydligen Sverigedemokraternas undomspartiledare ikväll.
Fick höra det av människor som inte ville på efterfest med honom.Att dt var han. Och av hans vänner att det nu var han.
Utan att veta att det var han så hamnade jag i en disskution med honom.
Han frågade mig då med en retsam och fejkad brytning om jag trivdes bra i tensta.
Jag förstod faktiskt inte vad han menade eftersom att jag verkligen inte har vuxit upp där. Utan i ett fint villaområde.
Me sen när det gick upp för mig vem han var och varför han sagt som han gjort så skrattade jag. För jag fick ju också då höra att han bor i min stadsdel. Östermalm i Stockholm.
Och hur roligt är inte det egentligen när man tänker efter....
KÄRLEK TLL ALLA SOM RESPEKTERAR VARANDRA..

Omsorgsfull.

2010-04-04T03:35:00.000-07:00

Det jag nu kommer att skriva om är precis vad jag önskar att alla barn växte upp med.
Det är nämligen kärlek från sina föräldrar.
Jag vet att jag ofta nämner det.
Men det är ju så otroligt viktigt.
För barn är ju faktiskt våran framtid.
Det är dom som för utveckligen vidare.
När jag kliver på tåget i Hässleholm mot Stockholm så kommer en mamma fram till mig.
Hon är otroligt vacker. Hon ler och frågar om det är ok att jag tar hennes plats så att hon kan se sin son.
Det är inga problem för mig alls. I samma ögonblick som hon ställer frågan så ser jag hur hon kastar en blick mot vad jag tror är hennes man och hennes son som sitter på andra sidan gången.
Man kan verkligen se hur mycket dom båda betyder för henne. Man ser KÄRLEKEN i hennes ögon.
Det får mig genast att bli glad. Tänk om alla föräldrar i världen kunde ge sina barn denna kärlek
Vilken underbar värld det skulle vara då.
Jag tänker att hennes barn kommer att växa upp och bli trygg och säkert lika omsorgsfull som hon är.
Mina föräldrar gav mig den kärleken och jag är trygg i mig själv och älskar människor.
Jag skulle så gärna önska att alla fick den tryggheten och kärleken.
Puss till er alla.

JIMMY!!!

2010-03-29T05:27:00.000-07:00

Då var det samma visa igen då.
Tänk om man en helg kunde få gå ut och ha kul med sina vänner.
Nu var det ju dumt att gå ut i Helsingborg en löningshelg.
Men man borde ju kunna tycka att 2010 så borde folk ha lärt sig. Men inte.
Var ute med ett glatt gäng.
Står och dansar med två killar. Hade riktigt roligt. Vi dansade lite "fuldans"
Så kommer deras kompis helt plötslgt fram till mig och säger att jag är bög och äcklig.
När jag frågar honom vad han får ut av att komma fram till mig och säga detta. Svarar han inte. Utan fortsätter bara att vara hotfull.
Jag säger då att han är ganska pinsam. Att inte veta att det finns homosexuella människor övrallt 2010. Då är man väldigt inskränkt och pinsamt inskränkt sa jag till honom. Precis när jag ska lämna honom och gå så kommer det in en jätte söt tjej som börjar försvara mig. Hon säger att jag har rätt att vara den jag är utan att han ska behöva komma fram och vara otrevlig och elak. Han laddar då upp för att slå henne. Men hon lyckas parera. Han får in en riktigt hård knuff på henne så både hon och jag faller. Jag landar över henne. Vi kommer snabbt upp igen men han knuffar oss ännu en gång. Så båda faller igen. Samma sak igen. Jag över henne.
Jag springer nu upp till tjejen i baren då jag vet om att dom har ett larmsystem där inne till vakterna.
När jag återvänder till platsen så ser jag att det är lite av en tumult. Hans vänner knuffar iväg honom och jag ser min vän Jimmy som står och blöder.
Jimmy har försökt att gå emellan för min och tjejens skull.
Hatkillen som jag kallar honom för har slagit Jimmy över näsa och blodet forsar.
Sen svartnar allt för mig etttag av chocken av blodet.
Vakterna har fått tag på killen. Vi är alla nu ute utanför nattklubben och väntar på polisen.
När polisen kommer så går vi in. Det är jag, Jimmy och den fina tjejen som ska vittna.
Poliserna är underbara.
Jag förklarar vad som har hänt.
Berättar att detta är lite av en vanlig kväll för mig. Att aldrig kunna få gå ut och ha rolgt med mina vänner utan att någon ska komma fram och säga vidriga saker till mig och att mina vänner ska behöva att komma in och försvara mig. Den kvinliga polisen blir arg över att det ska behöva vara så. Hon är mycket bemötesgående.
Den manliga likaså. Jag hamnar nu i chock igen då jag ser min vän som står och blöder väldigt mycket. Han blöder och har ont. Och allt handlar om att han har försvarat mig.
Mina tårar börjar att rinna och jag vet inte hur länge som jag ska klara av att vara stark. Hur mycket skit ska man egentligen behöva stå ut med?
Hur länge orkar mina vänner att vara min vän, när sånt här alltid inträffar när man är ute med mig. Jag säger det igen har sagt det så många gånger förut. Men jag går ut och dansar och får folk oftast glada. Jag ger ofta komplimanger till folk som jag inte ens känner. För att jag älskar att få människor att må bra. Vad får man tillbaka? Jo höra en gång per kväll att man är äcklig för något som jag inte kan ro för. Jag har inte bestämt att jag ska vara bög. Det bara är så..
Jag har en underbar kille. Vi älskar varandra. Det är aööt folk behöver veta. Kan man vara så skrämd för att två personer älskar varandra att man måste komma fram och säga att någon är äcklig för det..
Förstår inte. Men det handlar väl om att man inte har fått den kärleken och tryggheten som barn.
Jag vill tacka min familj, släkt och vänner för att ni ger mig så mycket kärlek och respekt. Det är ni som fått mig så stark.
Jag vore igenting utan er.
När jag tänker på hur mycket jag älskar er så blir jag varm. Men efter denna helg så såg jag ingenting annat än att försvinna.
Men då har dom vunnit över mig och det skulle jag aldrig tillåta.
Puss på er.

Han drogade henne!!!

2010-03-14T10:44:00.000-07:00

Igår så var jag på Harrys i Helsingborg.
Så står jag där och iaktar lite olika människor.
Så ser jag hur en man och en kvinna sitter i en soffa.
Jag ser att dom förmodligen har träffats för första gången.
Det stämde fick jag ju höra sen.
Helst plötsligt ser jag att när hon för en sekund vänderbort blicken så lägger han ner piller i hennes drink och ska pront skåla.
Först rusar jag fram till en utav tjejerna som jobbar som nisse.
Hon och jag springer till en vakt som griper denna man.
Tjejen hinner inte riktigt fatta.
Så jag sätter mig ner och förklarar vad jag sett. Hon tror mig först inte då hon säger att hon köpt drinken själv.
Jag berättar att han gjorde det vid bordet när hon tittat bort en sekund.
Då blir hon rädd och chockad.
Jag frågar om dom känt varandra sen tidigare. Dom träffades på Harrys samma kväll för första gången.
Jag ser till att hon får upp det hon druckit och vatten för att sen hjälpa henne hem.
Tänk om han hade våldtagit henne och jag hade sett vad han gjort innan och inte agerat.
Jag uppmanar därför er alla att våga hjälpa andra.
Det behövs.
Tänk om det hade varit din kompis, dotter, syster.
VÅGA AGERA.
Puss på er alla. (Utom killen som la i pillret)
Jag hoppas att han får ett straff.

Sorligt.

2010-02-01T10:40:00.000-08:00

Denna dag var nog den värsta på väldigt väldigt länge.
Jag var hos min mormor på sjukhuset.
Hon hade så ont att dom hade låtit henne få morfin.
Så hon sov hela tiden.
Det gjorde så ont i mig att se min älskade mormor ligga där och se så liten ut.
Jag är ju självklart inte ensam om att ha det så här.
Därför vill jag skänka en stor kram och puss till alla som har eller håller på att förlora någon som man älskar.
Något som gör ännu mer ont är att mormor sa till mig för några månader sen, då hon fick höra att det var nära för mig till melodifestivalen.
Då sa hon: Jag kommer inte att dö förns jag får se dig i melodifestivalen.
Hon vet att det har varit min stora dröm sen jag var fem år.
Nu blev det ju inte så att jag fick vara med.
Med riskt för att låta hemsk nu så har jag nog aldrig blivit så ledsen som när jag fick besked om att vi inte fick vara med i schlagern detta år heller.
Bara för min fina mormors skull.
När dagen kommer(om den nu kommer Christer o svt)
Då ska det för min del bara handla om att göra min mormor stolt.
Jag mår så dåligt över att hon aldrig fick se mig i melodifestivalen.
När det var så otroligt nära.
Men det var ju skönt att Alcazar fick köra låten istället. Eftersom att dom aldrig har varit med.
Tack alla fina vänner för ert stöd.
Puss..

Avundsjuka...

2010-01-26T23:09:00.000-08:00

Sitter nu på tåget igen.. Ha ha ha ha.. Ovanligt eller hur.
Har haft en fantastisk gårdag uppe i Stockholm.
Först var jag i studion och spelade in två otroligt grymma låtar med Joanna och våran producent/låtskrivare/manager Johan.
Alltså han är så bra så jag orkar inte.
Efter det så träffar jag mina underbara kusiner samt mamma och moster.
Det var så kul eftersom att min ena kusin bor i Australien. Och min yngsta kusin fyller idag år. Så kusinen från Australien kom hem och överaskade oss alla.
Så igår drog vi igång en liten bowlingtunering.
Alla var jätte duktiga. Vill absolut inte skryta. Men jag har ju liksom aldrig varit duktig på sport. MEN JAG SLOG TVÅ STRIKE I RAD!!
Och detta leder mig nu direkt till min rubrik. AVUNDSJUKA.
Min familj och släkt är det bästa som finns. Utan dom skulle jag inte orka leva.
Varje gång som vi oavsett lag slog bra eller dåligt så stöttar vi varandra.
Undrars om det är därför som jag är så otroligt blödig och blir lycklig när det går bra för andra?
Jag blir alltid alldeles varm och får rysningar när jag ser hur andra människor lyckas eller blir lyckliga.
Tänk om alla kunde tänka så. Istället för att bli giriga och tycka att varför ska den personen få uppmärksamhet och inte jag.
Det är bland det värsta jag vet när man inte kan uppmuntra andra till att få beröm.
Eller att om en hel grupp gör ett jobb ihop varför och hur kan då en person ta åt sig äran för allt själv.
Jag förstår inte hur man tänker då.
Hur kan man få ett sånt storhetsvansinne?
Vad hände med ordet ödmjukhet?
Det finns tyvär för många som mår bättre av att försöka bryta ner andra för att själva må bra.
Försök istället att göra som många av oss andra. Jobba med dig själv och din självkänsla och självförtroende så ska du se att du kommer att må bättre. Och när du gör det så kommer du också inse hur sönt det är att kunna glädjas åt någon annans lycka och glädje.
Eller har jag inte rätt.
Jag älskar verkligen människor som vågar gå fram till en helt okänd personn och ger den personen en komplimang. Att höja någon annans självförtroende är bland det bästa vi kan göra när världen ser ut som den gör.
Låter kanske lite mesigt nu men vi behöver verkligen kärlek. Så ut och sprid kärlek med er.
Det ska iallafall jag göra.
Jag började min morgon med att ge en ensam liten söt dam en komplimang. Jag sa att jag tyckte att hon var väldigt vacker.
Hon blev överlycklig och sa att jag räddat hennes dag.
Förstår ni hur lycklig jag känner mig nu.
Puss

Inspirerad..

2009-12-30T11:33:00.000-08:00

Sitter på tåget mellan Stockholm o Helsingborg.
Det är ju alltid då mina tankar kommer.
Efter att ha haft en underbart mysig jul.
Med släkt,familj o vänner så är det återigen dags att åka ner till Skåne för att köra show på nyår.
När jag var uppe i Stockholm så hade jag ett otroligt möte med Joanna o våran låtskrivare/producent/manager Johan.
Han är så grymt bra och fantastiskt är det att han vill jobba med oss..
Det är lite därför jag la in bilden på Grace Jones.
Nyss så såg jag två filmer som alla bör se: Gran Torino o The great debaters.
Båda var riktigt bra och inspirerade mig.
Speciellt The great debaters.
Ett citat som jag gillar är: Om någon knuffar dig ner på marken. Så reser du dig upp och blir starkare.
Det är ett måste om man ska lyckas som mörk kille i Sveriges blonda musikbranch.
Man kan nog inte beskriva i ord hur sårad jag blev för andra året i rad som jag föll på mållinjen inför MELODIFESTIVALEN.
Nu ska jag borsta av mig detta då jag får jobba med en av Sveriges bästa låtskrivare.
Men jag sjönk långt ner i mörkret när jag fick mitt besked om att vi inte fick vara med. Utan att en annan grupp som dessutom har varit med ca hundratusen gånger. Att dom ska göra låten.
Kände bara för att byta färg. Operera mig vit o bli blond o blåögd.
Men nu är jag stark igen och tänker visa tillsammans med min fantastiska Joanna att snart ska ni få se ngt som Sverige inte har visat...
Gott nytt på er alla.
Låt nu 2010 bli ett riktigt GALA år..
KÄRLEK

Bus4you

2009-12-01T05:38:00.000-08:00

Jag har kommit på ett härligt färdmedel från Stockholm.
Bus4you.
Kör från Stockholm-Göteborg-Helsingborg.
För det första sitter man bekvämt.
Sen är det internet gratis ombord. Busschaffisarna är helt underbara.
Och bussarna är nästan aldrig fulla. Så det gör att man kan sitta och bara njuta och tänka.
Det behöver jag.
Jag satt verkligen denna resa och funderade på hur mitt liv är.
De senaste veckorna har det som Oskar Eliott sa på min födelsedag: Det är inte alltid lätt att vara Alex Falk.
Det har jag verkligen känt dom senaste veckorna.
Föll på mållinjen för andra året i rad till Melodifestivalen.
Känns grymt tungt och ledsamt.
Då det är min största dröm och har alltid varit.
Men samtidigt så glädjer jag mig åt min kära underbara sjönsjungande vännina Linda Pritchard som ska vara med.
Men sen blir jag väldigt besviken på en viss person. För det känns verkligen som om han försöker sätta stopp för mig hela tiden.
Jag vet att det är tufft. Men när samma människor lyckas komma mer vart och vart annat år så börjar man ju fundera.
Är det så att man måste vara mega Svensk och se ut på ett visst sätt för att få vara med där.
Nej ibland så släpper dom ju in en som dom tycker sticker ut lite lite..
Är absolut inte bitter. Mest ledsen.
Det är många gånger som jag önskar att jag blev född vit, blond och blåögd o straight.
Hade det då varit enklare. Hade man inte behövt kämpa lika hårt då om man hade den rätta looken men kanske en medelmåttig röst.
Hade det varit enklare om jag kunde le ett kladdigt leénde och flirtat lite exta med gaypubliken samt juryn.
Säger absolut inte att det är någon som gjort detta. Men undrar bara om det hade varit lättare.
Nästa sak som gjorde att jag börjar tvivla på om jag verkligen ska fortsätta mitt liv som Alex falk är ju såklart alla glåpord och dom som jag verkligen provocerar.
Jag vill ju bara sprida glädje och få folk till att älska varandra och ha på sig det dom vill och känner sig snygga o bekväma i.
Men det fick jag ju snabbt äta upp.
I trappan på Cardinal(ett inneställe i Helsingborg)
Så gick jag och pratade med en tjej. Vi skrattade.
Hlt plötsligt dök hennes pojkvän upp och slog mig två gånger över ansiktet. Gjorde så att jag fick lock för örat. Detta hände i torsdags och locket är kvar.
Jag hade verkligen inte sagt eller gjort något.
När jag sprang ut för att polisanmäla denna kille, som förlåt mig nu men var av utländsk härdkomst. Talade brytning och hade såklart redan bråkat med en vakt på Harrys innan. Vi såg honom där.
Iallafall så säger han att jag har kallat honom för: håll i hatten nu: BÖGJÄVEL...
Ööööööö. Oki.. TROLIGT!!!
Det värsta är ju att han kände dörrvakterna på Cardinal. Så då portar dom mig. För att jag är för provocerande. Detta mina kära vänner händer nog bara i en liten små stad där säger maffia nu. Istället för andra ord. Bestämmer..
Som jag sagt i mina tidigare bloggar så blir jag så trött.
Trött på att jag alltid ska försvara mig. Trött på att invandrarkillar som han bara går ut för att bråka.
Ni jag säger ni för ni av er sort som går ut för att slåss. Ni börjar bli många.
Och ni vet inte vad ni gör med framtiden.
NI FÖRSTÖR.
Ni väcker upp rassismen. Ni väcker upp främlingsfientligheten.
Är detta vad ni verkligen vill?
Fly från ett krig för att väcka ett nytt på den plats ni kom för att få frid på!!
NU MÅSTE DETTA TA SLUT.
Annars kommer det nog att bli krig här i Sverige också.
Och det vill inte jag.
Hur svårt ska det vara att våga älska och ge varandra en kram. Eller säga att man gjort någontig bra till någon. Säg jag älskar dig oftare till varandra.
PÖSS

Tack

2009-11-10T07:17:00.000-08:00

Nu var det väldigt länge sen som jag skrev känner jag.
Den första november så var det alltså dags för mig att nå den mogna åldern.
30år..
Jag vill börja med att tacka Patricia samt all personal på båten som hjälpte till att göra min födelsedag till den bästa födelsedagen ever.
Tack Johan o Hayden.
Sen vill jag även tacka alla mina underbara vänner som kom och gav mig så mycket kärlek.
Vi blev 88st galna och roliga vänner.
Tack till mamma o pappa för erat underbara tal.
Usch jag börjar gråta bara jag tänker på det.
Mina kusiner.. Älskar er.
Ni kommer att få igen.
He he he..
Nu väntar jag bara på det största beskedet i mitt liv.
Ska vi få vara med i melodifestivalen i år.
Eller kommer det att bli nästa år.?
Fy vad jag hoppas.
Puss på er alla.

Det börjar närma sig!!

2009-10-07T07:27:00.000-07:00

Herregud vad allt går fort..
Igår så var det rep och fotografering av G1. Känns riktigt bra och kul.
Som ni ser så vi alla fyra så olika varandra. Men vi är så lika personlighetsmässigt.
På måndag är det premiär för gruppen. Och vilket gig det kommer att bli då.
Första spelningen blir som gästartister med underbara gruppen Schlagerfeber på goldenhitsc. Dessutom så har Johan Petré en premiärfest på golden den kvällen. Så det är tydligen över 800personer som kommer. Snacka om branchkväll..
Blir pirrig bara jag tänker på det. Men ser verkligen framemot denna kväll..
Ses vi där?
Kärlek till er alla.

GALAXY ONE

2009-09-22T23:36:00.000-07:00

Vad konstigt det kan kännas.
Jag har ett jobb som jag verkligen älskar och brinner för.
Att få göra det man har drömt om som liten.
Hur många får egentligen göra det??
Min familj är mitt liv. Dom står bakom mig och har alltid gjort det.
Jag älskar dom så mycket. Samma med min älskling och min älsklings underbara familj som har tagit in mig i deras liv.
Jag har en massa vänner som jag inte vet vad jag skulle göra utan dom.
Galaxy one är gruppen som jag är med i.
För er som inte har hört oss så har vi alla kämpat väldigt hårt.
Så jag hoppas att allt går som planerna och att alla får höra oss snart. Bilden som jag la upp nu är på oss från ett möte.
Men hur kan det nu då komma sig att fast jag har allt detta. Så kommer hösten och då händer något inom mig.
Jag glömmer plötsligt allt det vackra som jag har.
Så känner jag mig plötsligt helt ensam och övergiven.
Jag vet ju att jag inte är det.
Undrar om det blev ännu starkare efter att den här människan hotade mig?
Att jag inte riktigt kan släppa det.
Jag vet inte.
Allt känns bara så konstigt och jag kan inte riktigt förstå varför.
Ja ja ja.. Det går säkert över snart.
Imorgon kommer ju min far och ser på showen. Och det kommer ju att bli otroligt kul.
Massor med kärlek till er alla.

Tack.

2009-09-20T06:54:00.000-07:00

Jag vill verkligen börja med att tacka er alla så otroligt mycket för erat stöd.
Även om jag är stolt för den jag är och håller huvudet högt så lyckades han faktiskt få mig ganska nerbruten.
Men med erat stöd och kärlek så hämtade jag mig ganska snabbt.
Imorgon så ska jag polisanmäla honom.
Jag har fått hjälp av en kompis som är polis.
Så jag kommer inte att låta denna kille (MERGIM) som han heter komma undan.
Nu ska jag upp till Stockholm och fotas med det spännande musikprojektet som jag håller på med.
Det ska bli riktigt roligt.
Puss på er alla.
Älskar er av hela mitt hjärta.

Läs inte detta om du är känslig..

2009-09-12T05:13:00.000-07:00

Satte igång min dator och gick in på facebook.
Visste inte att jag hade den här killen bland mina vänner. Men detta hade han skickat på chatten.
Jag har inte skrivit något här som svar.. Utan detta är bara han som har skrivit allt detta:

tja

va heter du

kommer kidnappa dig sen mata din kropp åt lejon i afrika din horunge

asså du einte alex din fula bög

vem e du som driver din bög gay

BÖG

bÖG

BÖG

BÖG

lek inte någon anna BÖG

BÖG

anmäla kanske BÖG
12:03Mergim

kommer skära kuken av dig o stoppa in den i din mun din äckliga horunge jag kommer köra medevilstyle på dig some cracjghheads niggas gonna go edevistlyle onyour ass

kommer skära kuken av dig o stoppa in den i din mun din äckliga horunge jag kommer köra medevilstyle på dig some cracjghheads niggas gonna go edevistlyle onyour ass

var bor du

VAR BOR DU

vänta bara du illar de hårt va

kom jag ska viuisa dig hårt din röv kommer blöda
12:06Mergim

kommer köra in en brandslang i din röv sen du kommer skrika hallejujah

kommer stoppa en ljuddämpad pistol mellan dina hårda gay skinkor som du spänt faast med läder skinn och kommer tortera dig med en ELD dildo som sprutar is in i din röv

din äckliga horunge
12:10Mergim

din pappaknullare kommer spräcka din blodiga negriga gay arsle så det sprutar blod över hela avfrika

Genrepet..

2009-09-09T15:57:00.001-07:00

Så har vi då haft vårt genrep. Första gången med publik..
Det kändes riktigt bra.
Mycket gjorde väl dock också att Evelina Patrik, Liza från min förra ensamble var och stöttade.
Jag älskar er. Ni är underbara..
Det ska bli grymt kul imorgon.
För då är den stora premiären.
Det är därför som jag blir så kortfattade ikväll.. För jag måste sova nu.
Berättar mer imorgon om hur det gick..
ABBABA på er alla..

Frankrike..

2009-09-08T01:24:00.000-07:00

Förra helgen så var det då alltså dax för den stora resan till Pers o Toms underbara Guinguette.
Jag var nervös över två saker.
Den första var ju att jag skulle åka till Lyon helt själv. Med tanke vad jag råkar utför jämt när jag ska åka eller göra något ensam.
Den andra var att jag skulle träffa mitt ex en hel helg.
Då vi inte har umgåts sen det tog slut.
Det enda som egentligen riktigt hände och gick fel. Det var att jag inte hade ätit och sovit dagen innan jag skulle flyga.
För att jag stressat upp mig.
Så när planet lyfte från Köpenhamn så svimar ju jag..
Alltid denna dramaqueen.
Så flygvärdinnorna kom och duttade och matade.
Jag skämdes faktiskt..
Vid nästa byte så träffade jag Pers mor (Gunilla) och Pers syster (Åsa)
Underbart..
Åsa och jag hamnade nära varandra så vi satt och fnissade och fann verkligen varandra.
Det var fantastiskt.
På fredagen i Lyon så var vi ett härligt gäng som gick ut och åt och det gamla dansminnet som har suttit hårt i mig kom snabbt upp till liv igen.
Det var Joachim Boêthius, Ted Heikura, Lotta Sinclair Heikura, Renate Helensson o mr him self: Tony Irving.
Det kändes precis som på den gamla goda danstiden.
Mycket skratt och många historier.
Sen gick vi ut på kvällen.. SÅ KLART.
Där mötte vi Douglas, Magdalena o Cg= exkroken.
Det var lite stelt dom första trettio minuterna.
Men sen så ordnade det sig.
Senare på natten så lyckades ju jag och Joachim såklart hitta till Lyons hetaste inneklubb där vi dansade loss. Det var riktigt gala.
Vi var dom enda turisterna.
Och fråga oss inte hur vi kom in..
Dagen efter var det dax att ta sig ut till bröloppet.
Åh det var så fint.
Det låg verkligen så vackert.
En gammal kvarn som nu var ombygd. Den möttes av en damm som kom från en vacker bäck.
Runt om kvarnen så var det som ett litet vattenfall.
Där hade Per och Tomas valt att själva vigseln skulle ske.
Allt var vackert.. Alla tal och när Åsa höll sitt tal så var det svårt att hålla tårarna tillbaka.
Jag öppnade själva vigseln med The best av Tina turner.
Sen sjöng jag tillsammans med en kontrabas och dragspel Stand by me..
Sen avslutade jag hela vigseln med Celebration.
Jag vill tacka Per och Tomas för en fantastik helg.
Jag önskar er all lycka.
Och jag och min älskling kommer och hälsar på er..

Ont i magen.

2009-08-23T13:41:00.000-07:00

Jag sitter nu på tåget till Helsingborg.
Kl är kvart i elva på söndagen.
Och jag är trött och känner mig riktigt förvirrad och ensam som jag brukar göra när tröttheten slår in.
Hade en snabb men underbar helg hemma i Stockholm.
Fick äntligen träffa min underbara syster innan hon åker tillbaka och jobbar i Nicaragua.
Det gjorde ont i mig när vi kramades hej då. Sitter nu blödig som jag är och gråter på tåget när jag skriver detta.
Jag älskar min syster så mycket och är så otroligt stolt över henne.
I lördags så var jag först i studion och lade sång på en utav mina o joannas låtar. Elias som skrivit och producerat den låten med en kille som heter Charlie, han är fantastisk.
Det kändes riktigt bra. Elias är så grymt bra att jobba med.
Efter det så åkte jag till min (världens bästa mamma) och åt middag.
Sen åkte jag hem och piffade mig för att sen möta upp min syster och ta henne med för att se Walmmans nya ensamble på teatergatan.
Där kommer jag att hänga mycket i höst. Ni är FANTASTISKA..
Idag söndag så var jag med min älskling på hans brorsdotters femårskalas.
Jag hade super trevligt och alla var jätte mysiga ocg goa.
Första gången som jag träffade brodern och hans fru och barn.
Gillade dom direkt.
Sen bar det av mot tåget för att ta mig ner till Helsingborg igen.
Det var då som känslan kom. Hur mycket jag saknar min älskling och min familj.
Jag vet att det bara är tungt nu under repperioden och att det blir lättare sen. Men när man är trött är man ju mer känslig.
Det som endå gjorde mest ont är att när vi kom in med tåget vid Tyringe station. Där såg jag två ungdomar. Max sexton/sjutton. Dom satt där en söndag natt och RÖKTE och delade på en flaska Absolut vodka. Jag trodde inte mina ögon. Det gjorde så ont i mig när jag såg dom. Och hur vet jag att det var sprit i flaskan.
Jo när andra resenärer gick av så gömde dom flaskan och ciggaretterna jätte fort. Tåget stod kvar en stund och resenärerna som gått av försvann. Då såg jag hur dom tog fram flaskan och drack. Jag såg på hennes min att det var sprit.
VAD ÄR DET FÖR FÖRÄLDRAR...?
Bryr dom sig inte alls.
Det gjorde så ont i mig.
Jag ville bara gå ut ur tåget och sätta mig ner och krama dom båda och hjälpa dom.
Det såg verkligen ut som om dom gjorde detta för att dämpa någon ångest.
När jag kommer att få barn. För det vet jag kommer att hända en dag. Jag kommer att skänka så mycket kärlek och uppfostra mina barn.
Det finns ingen chans att jag skulle överge eller svika mina barn.
Om jag någon dag(förhoppningsvis så händer det) får ett genombrott inom artistyrket. Så kommer jag att angagera mig otroligt mycket i Freinds och andra organisationer som hjälper utsatta barn som behöver hjälp.
Det är mitt mål i livet.. Att kunna hjälpa barn.
För det finns nog inget som gör en så glad än att höra ett äkta lyckligt barnskratt.. eller hur?
Nu ska jag snart gå av tåget. Kram och kärlek till er alla.
GALA!!

På väg upp.

2009-08-17T08:50:00.000-07:00

vad skönt det är att ha en kärlek i mitt liv.
En riktig kärlek som stöttar mig.
Det känns nästan overkligt att när man upplever kärleken så starkt som jag gör nu.
Och förhoppningsvis min älskling också.
jag har ju aldrig varit med om att man kan bli så bortskämd som jag blivit av min älskling.
När man kommit från ett förhållande där ens partner inte ville gå och se ens shower eller ge någon somhelst support.
Så får man plötsligt jätte mycket support och styrka nu.
Det är väl äkta kärlek då!!?
Denna vecka började mycket bättre.
Nu känns det som om det är lättare att ta in dansen och placeringar.
Denna dag så kände jag mig mycket starkare och gladare.
Inte gjorde det dagen sämre när Joannas och min låtskrivare och manager ringde och sa att dom är laddade och vi har fått in mer låtar att spela in.
Då känner man att livet leker.
Till helgen bär det av till mitt andra hem (Stockholm)
Där väntar min syster.
Jag kommer nog att gråta en skvätt när jag träffar henne.
Hon är nämligen hemma på semester.
Syrran jobbar ju med FN svalorna i Nicaragua.
Så jag har ju inte träffat henne sen i Mars.
Det ska bli så otroligt roligt att få höra vad hon har upplevt.
Sen åker hon ju tillbaka igen.
Nu ska jag repa lite stämmor.
Det blir nog lite Abba nu..
Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuss.

Härlig Vecka.

2009-08-14T07:30:00.000-07:00

Då var första rep veckan klar.
Det känns som om man har gått igenom alla olika känslor.
Jag har varit: glad, deppig, harmonisk och haft hemlängtan.
Det blir ju så för mig att när jag ska lära mig nya steg och danser så stressar jag upp mig och sätter jätte hög press på mig själv.
Det gör nog dom flesta i sina yrken.
Men nu är det helg och jag hinner i lugnochro gå igenom allt i mitt huvud.
Ikväll så ska jag gå ut och dansa loss mina känslor och det ser jag framemot.
Ensamblen är fantastisk och Ullis och Minett likaså.
I år så känns dansen roligare.
Hoppas att ni får en fantastisk helg.
Och älskling E... jag saknar dig och älskar dig jätte jätte mycket..
Min familj och släkt. Ni finns också alltid i mina tankar och i mitt hjärta.
Mormor och farfar jag saknar er massor och älskar er massor också.
Puss puss..

Repdag 2..

2009-08-11T14:06:00.000-07:00

Härlig dag..
Först så hade Mary o Anna kostymprovning med oss.
Dom har ju lyckats återigen. Deras klädder är så snygga att man vill ju ha med sig allt när denna termin är slut.
älskar era kläder o er tjejer. Ni är underbara.
När jag hade prövat mina kläder så kom pressen in och fotade oss.
Gruppbilder och sen tog dom bilder på oss killar med mr schlager him self. Rickard Herrey. Sen blev vi fotade ensamma med Rickard. Varav han lyfte upp mig. Ha ha ha..
Efter det så blev jjag intervjuad av HD Helsingborgsbladet.
Ska bli spännande att se vad dom skriver.
Jag berättade att jag trivdes så bra i Helsingborg att jag ville vara kvar här en sässong till. Repotern var underbar, så det blir kul och se vad hon skriver.
När vi var klara så var det dans som stod på schemat.
Så nu känner man igen en massa nuskler som man inte har använt på etttag.
Riktigt roligt var det att få dansa loss. Det känns redan som om att det kommer bli mer dans än förra året. Och det behöver jag verkligen.
Nu måste jag sova och drömma lite om min underbara sötnos som jag saknar så otroligt mycket nu. Längtar efter min älskling massor. Jaaaaa pappa o Gittan o Mamma o Björn jag saknar er också. Och du med min underbara systeryster.
Jag hoppas att du har det bra i Nicaragua. Jag älskar dig och snart så ses vi ju. Puss.
Berättar mer imorgon om morgondagen.
Sov gott alla underbara människor.
Glöm inte att älska varandra.

Första repdagen.

2009-08-10T08:00:00.000-07:00

Så var vi då äntligen igång med repet.
Det känns så underbart.
Jag har nu så mycket energi och vilja att jag blir lite rädd för mig själv.
Det känns verkligen som om jag har fått en helt nytändning för Wallmans.
Matrialet som vi har fått från Minette o Ullrika känns så roligt.
Sen är det ju så med mig att jag älskar ju schlagers, men har ju aldrig riktigt fått sjunga det så mycket. Så nu känns det ju extra kul.
Imorgon så är dett lit press som kommer och ska ta bilder.
Blir spännande.
Berättar mer om hur det gick imorgon kväll.
Som vanligt så kommer väl jag att göra bort mig lite.
Det är ju inget nytt..
Ha ha ha..
Kram kram

2009-08-02T05:11:00.000-07:00

Mina fina vänner Erica och Håkan..
Älskar er..
Nu ska jag här berätta exakt om vad som hände igår..
Som ni ser så händer det ju alltid mig och mina vänner något tråkigt när vi går ut.
Jag blev idag kallad för rassist av en kille.
Men jag är nu så trött på allt skit som händer mig och mina vänner så fort vi går ut på krogen för att ha det trevligt.
Och jag kan vara helt ärlig när jag säger att det har aldrig hänt att vi har hamnat i bråk med några svenska ungdomar.
Men alltid så är det killar med invandrar bakgrund och som bryter som kommer fram och beter sig som riktiga djur.
Igår lördag natt. Så har vi haft en otroligt trevlg ute kväll i Stockholm City.
Vi går in på Mc D på kungsgatan för att äta en hamburgare innan vi ska hem.
I kön så står det en kille och kladdar väldigt löst men han tar Erica på rumpan.
När hon säger ifrån så kommer alla dom vanliga slag orden. Jag tror ni vet vilka dom är: Hora, jag ska knulla dig. Ericas kille Håkan blir jätte arg. Såklart så säger killen till Håkan att han ska knulla honom med..
Vi orkar inte så vi går och sätter oss. Jag är så arg att jag inte kan äta. Killen och hans kompis fortsätter såklart att mucka med oss..
Tillslut rinner bägaren över för mig och Erica. Jag blir galen och ser bara rött..
Ställer mig upp och skriker att jag är så jävla trött på deras attityd. Frågar vad fan dom gör här i Sverige. Skriker att nu får det fan vara nog. Att dom ska bete sig som folk. Att dom kan åka hem till sitt krig om det inte passar.
Att här går vi inte runt och kallar varandra för horor.
Nu får det fan vara nog.
Dom kommer fram emot oss och den ena ger Håkan en örfil.
Erica blir vansinnig och knuffar ut honom. Vakterna gör typ ingenting.
Utanför fortsätter dom och skrika på varandra.. Jag går ut senare för jag sitter och är irriterad på ett annat gäng som helt plötsligt kommer fram och kläcker en kommentar till min andra tjejkompis Lisa.
Men det löser sig. Så då går jag ut. Ringer larmcentralen. Pratar med dom.
Dom två killarna hör mig säga att nu vill jag att ni griper dom och skickar hem dom.
Jag var ju så förbannad.
Så kille nr 1 den värsta. Han börjar skrika på mig. Jag får samma utbrott som där inne. Om inte värre.
Dom springer ner mot stureplan. Vi har nog ganska många vittnen nu.. Bla annat träffa jag på två killar som jag träffat mycket ute. Dom hjälper oss. Försöker lugna oss..
Jag ser hur dom två elaka är på väg tillbaka. Polisen har nu kommit och dom är ganska många. Bakom dom elaka killarna kommer också en polis. Dom har nu alltså bestämt sig för att anmäla oss.
Vi orkar inte mer nu. Vi sätter oss i en taxi på väg hem. Från taxin så ser vi hur den kille nr ett förmodligen blir intagen endå. För han började skrika på poliserna också.
Vi åker hem och gråter en skvätt och somnar sen runt kl 07:30.
Nu är jag så trött och less på det här. Hur länge ska det vara såhär? Säger inga fler ifrån nu så kommer det ju bli krig här ju.
Folk börjar att tröttna nu hoppas jag.
Låt inte folk få bete sig hursomhelst.

MJ!!!

2009-07-07T15:09:00.000-07:00

Det känns ganska lustigt att jag snart är 30år.
30 år och kan ibland bete mig som en riktig barnunge.
När jag fick höra om Mickael Jackssons plötsliga bortgång, så trodde jag först inte på det.
jag tänkte att han bara ville försvinna.
Nu när jag såg hela begravningen och konsertern som visades efteråt.
Då kom tankarna i mitt huvud..
Han är borta.
Våran kung av pop.
Jag upptäckte att jag satt framför tvn och grät som om jag vore ett fan som stod nedanför i publiken. Tårarna ville inte sluta rinna.
Och inte blev det bättre i slutet av begravningen när hans dotter började storgråta i hennes tal.
Då ville jag ju bara rusa upp på scen och krama henne.
Jag har verkligen aldrig känt så starkt för någon artist.
När jag var liten så verkade det som om att bara för att jag var mörk så skulle jag kunna dansa som honom.
Men jag vägrade att lära mig göra moonwalk eller att kopiera honom.
Det ångrar jag nu idag.
När jag går och lägger mig inatt så ska jag spela mina favorit ballader: Will you be there, I´ll be there, Smile som förövrigt MJs bror gjorde så fantastiskt bra och gone to soon, som Uscher gjorde så att tårarna flög ur ögonen på mig.
Min första Cd skiva jag någonisn hade, den fick jag av min farfar. Kommer aldrig att glömma den. Det är BAD med MJ.
Denna dag var verkligen tung.
SNÄLLA BÖRJA ÄLSKA VARANDRA MER. VÅGA SÄGA ATT DU ÄLSKAR DINA NÄRA,KÄRA. TÄNK OM DET BLIR FÖRSENT OCH DU HANN ALDRIG SÄGA DET TILL DOM.

Avslutar med pastorns ord till MJs barn:

"There was nothing strange about your daddy! It was strange the things he had to deal with!!

wallmans/Golden Stockholm.

2009-06-14T12:00:00.000-07:00

Tack båda gängen för en underbar avslutning.
Jag vet j hur jobbit det är att splittras upp efter att ha jobbat så tight så länge..
Men det har alltid varit roligt att få se era shower.
La upp en liten bild från Wallmansshowen.
Jag var på Wallmansshowen och såg alla era hyss som ni gjorde.
Måste nog säga att priset tog nog Daniel o Henka när ni körde eran fina bög dans bakom Fernando när han sjöng: All by myself.
Det var hysteriskt roligt.
Daniel o Henrik stod i trikåer och bar överkropp. Först så dansade dom lite för sig själva. Sen med varandra. Sedan avslutade dom med no body puts baby in a corner lyftet. Så fantastiskt.
Efter showen minglade vi på Wallmans. Sen gick jag och ett glatt gäng över till golden och dansade loss.
eftersom att jag börjar bli till åren så blev kvällen faktiskt inte alls långrandig.
Utan jag tackade för mig och åkte hem till min sötnos.
Som hade varit på en konsert med några från sitt jobb..
Imorgon ska jag och Joanna spela in en ny låt.
Det kommer bli så kul. Så nu ska här övas på den låten. Sov så gott alla fiskorvar och ät kakor. För det ska jag göra.. Pöss.

Första smällen!!!

2009-06-08T11:20:00.000-07:00

Jag tror faktiskt inte att jag kan vara lyckligare än vad jag är just nu.
Jag har en underbar familj. Fantastiska vänner. Och är mer kär än någonsin och det är lika besvarat.
Jag har fått spelningar i sommar. Och på fredag så ska jag få äran att sjunga med musiker som är så fantastiska att jag knappt kommer att tro att det är sant.
Min fantastiska vän lilla brun(Joanna Eriksson) och jag ska giga med dessa muskier på en företagsfest.
Lilla brun och jag har dessutom börjat spela in låtar i studion tillsammans med låtskrivare/producenter som jobbat med bla Christina Aguilera, Cher, Jessica Simpsson..
Så håll öron och ögon öppna för vår nya duo.
Jag kommer att berätta mer när det börjar att brännas.
Just nu leker livet.
Därför spelar det somhelst ingen roll att en liten fjantig machsamalaaaaaa kille fick för sig att ge sig på mig förra helgen i Helsingborg.
Han lyckades få in ett slag i ansiktet o ett i magen.
Tack alla ni som hjälpte mig där på plats..
Speciellt tack till Linda på Tivoli.
Och till dig som gjorde detta (öööh om du nu förstår Svenska) vill jag bara säga:
Vad gör du i detta land om du inte kan acceptera människor för deras läggning.
När du själv är utländsk och en minoritet. Då borde du nog anpassa dig bättre. Det är ingen som vill ha hit ert krig och hat hit.
Här får man tro på vad man vill och älska den man vill.
Ingen religion är bättre en den andra.
När ska ni fatta det.??
Jag blir så förbannad på att ni/du kommer hit och bara förstör friden och väcker oro och mer segregering.
LÄR ER ÄLSKA OCH INTE HATA!!!!!
Bilden togs några timmar innan han gav sig på mig.
Men jag fick inga märken så därför gör jag ingen anmälan.
Annars hade du åkt dit så det visslar om det..!!!
Puss till er alla som vågar att stå för den ni är och älska att älska andra!!

2009-06-01T10:53:00.000-07:00

Vill börja med att tacka köpenhamnarna för en väldigt lyckad kväll!!
Efter att ha gått på stan i Köpenhamn med grabbarnagrus: Ola,Björn, Håkan o Tobbe.
Så kändes det väldigt trevligt att sen sätta sig ner på Hardrock i solen och ta en kall cider.
Grabbarna grus var glada och nöjda efter att få gå och titta på Danska damer som Ola så härligt uttrycker det.
nu satt vi alltså i den underbara solen och drack några kalla.
Plötsligt hörs flera skrik. Och när jag tittar upp så står dom där. Hela gänget från Stockholm..
Noomi, Frida,Jenifer, Erica, Ola, Helmut och Helmuts mamma.
Där stod allihoppa och jag blev överlycklig att få träffa mina små fiskorvar igen.
Det härligaste är att Helmuts mor är från Colombia. Och bor i den staden som jag är adopterad ifrån.
Så ni kan ju gissa hur sugen jag blev nu på att åka ner med Helmut och hälsa på henne och få se staden Medelin.
hon berättade mycket för mig om staden.
Och det verkade som om hon visste exakt från vilken del av staden jag kom ifrån.
Hon var så himla mysig. Längtar tills jag åker hem till Stockhlm på lördag, då jag får träffa henne igen.
det är Helmut och hans mor som är på bilden här nu.
Tillbaka till showen.
Den är väldigt bra.
Dom är väldigt många på scenen vilket gör en lite förvirrad ibland.
Det låter helt fantastiskt bra och dansen är strålande.
Köpenhamns lokal är helt underbar. Den är som Cirkus i Stockholm fast lite större tror jag.
roligt att få se Joel igen.
Man blir så stolt över honom.
Jag har lovat att komma dit igen innan dom slutar.
Men dom kör ju fram till midsommar. Så till er som har chansen.
Åk till Köpenhamn och se dom.
Nu ska här vilas lite för jag är ju lite trött.
Har varit på vår Wallmans idag och målar i lobbyn.
Ska ta bilder på det imorgon så ska ni få se något härligt.
Puss på er alla.
Ooooj. glömde säga att jag målade väggar i rosa idag.
Blev ni chockade?
Pöss

Sista helgen.

2009-05-31T02:31:00.000-07:00

Den sista show helgen på Wallmans här i Helsingborg var magisk.
I fredags hade jag tjugofyra gäster som jag nog aldrig kommer att glömma.
Det var ett skönt gäng förskolelärare från blandannat Ronneby.
Tack för att ni gav mig sådan energi.
Puss på er alla.
Lördagskvällen var också maisk.
Alla mina gäster var fantastiska.
Tack underbara ni för allt stöd och dom fina komplimangerna som jag fick.
Jag är fortfarande generad över dom.
Men det mest underbaraste är ju när jag kommer in på kvällen och går ner i min loge..
Ja ni ser ju själva på min bild.
Har jag inte världens bästa älskling.?
Då står dessa underbara blommor på min plats.
Så står det: Till mitt hjärta. Massa kärlek. lyckatill ikväl.
Älskar dig.
Då brast det för mig.
Hi hi hi..
Sen rullade kvällen på rätt bra. Liza grät iofs redan i 3:e numret.
För mig gick det bra tills Patrik rassmussen sjöng tårar från himlen.
Då forsade tårarna ner.
Sen var det dags för disco nr.
Där sjöng jag för min älskade ensamble.
Sen ville liksom inte tårarna sluta. Inte gjorde det saken bättre att jag ser hur flera i publiken sitter och storgråter också.
Att sjunga Last dance för en ensamble som man verkligen älskar, var ingen lek alltså.
Efteråt satt vi kvar och skålade och åt fantastikskt gott.
Men ikväll blir det riktig avslutning.
För då blir det branchfest i Köpenhamn.
Ska bli så härligt.
Jag kommer att rapportera hur den var imorgon.
Puss på er alla fiskorvar.

Tågresan2

2009-05-29T01:33:00.000-07:00

Sitter nu på tåget igen på väg till Helsingborg.
Lämnade Stockholm C 09:21.
Tänker nu sitta helt stilla på min plats.
Sitter och njuter av kvinnan och mannen framför mig.
Jag blir så glad av att se två människor som inte känner varandra. Se hur dom börjar småprata till att dom skämtar senare som om dom känt varandra hur länge somhelst.
Sån kan göra mig så lycklig.
Att skapa nya relationer är ju något utav det bästa jag vet.
Det enda som var lite jobbigt är att hon är en kopia av min farmor.
Detta gjorde mig lite sorgsen då jag förlorade min farmor när jag var liten.
Och farmor Elsa var verkligen min bästa vän kommer jag ihåg.
Det går nog inte en dag utan att jag tänker på henne.
Hur hon skulle se ut nu.
Vilken kontakt vi skulle haft nu.
När jag ser denna okända kvinna framför mig så saknar jag min farmor ännumer.
Det som nog gör mest ont i mig är att jag inte gick på begravningen när min farmor gick bort.
Något som jag nog aldrig kommer att komma över.
Jag hatar vrkligen döden.
Den skrämmer mig något så fruktansvärt.
Och har alltid gjort.
Nu blev det lite tungt.
Men det är sånna här dagar som jag känner att jag bara vill skrika ut till mina vänner ja även dom jag inte känner att jag älskar er alla.Vi måste börja säga det oftare till varandra.
Tänk på vad som händer om man förlorar någon helt plötsligt.
Och så har man inte sagt till den personen hur mycket man uppskattar honom/henne.
Fy vad hemskt..
En stor eloge till kvinnan som tog hand om oss på tåget från Stockholm-Malmö avgång 09:21 i första klass..
Jag önskar verkligen att det fanns flera människor som du.
Så trevlig och glad.
Du gjorde min dag.
Jag blev inspirerad och motiverad av dig.
TACK TACK TACK!!

Josefine Crawford!!

2009-05-29T01:16:00.000-07:00

Alltså denna underbara kvinna.
Tack för igår Josefine.
Det var riktigt roligt.
Josefine hade annordnat en trailerfest.
Temat var träningsoverall alla husvagnssemester.
Det var en mycket lyckad tillställning som hölls på gamla Berzeliebar i ett viprum.
Jag och min kompis Martin gick dit.
Det dröjde dock inte länge innan man träffade folk som man känner.
Jag kommer lägga in lite bilder från festen.
Dum som jag är så hade jag glömt min sladd till kameran i Helsingborg.
Men det kommer bilder.
Martin Blixt var Dj och körde riktigt härlig blandning.
Josefine hade en riktigt cool blåsa på sig. Den ska ni snart få se.
Jag och Anna Sahlin dansade loss.Det blev dock ingen cha cha denna gång.
Men vi sa att den kör vi nästa gång vi går ut.
Tack Josefine för en riktigt trevlig kväll..

TÅGRESAN!!!

2009-05-26T23:33:00.000-07:00

Alltså..
Varför lyckas jag allt
id göra bort mig.
Det är verkligen helt galet.
Jag kommer från bistro vagnen.
Och lyckas fastna i mina egna fötter så jag flyger fram.
Fråga mig inte hur detta gick till. Men båda mina händer landar rakt i skrevet på en medelålders man. Som nästan tappar luften av panik och skräck.
Jag vill bara sjunka ner i en mörk håla under jorden.När jag bett om ursäkt i panik sådär 500ggr i sekunden och han har hämtat sig. Börjar han att gapskratta.
Så säger han på en riktigt härlig småländska: Är det inte du som är Alex Falk från idol.
Herregud.. Inte nog med att jag just har kasstrerat den stackars karln.
Han visste mitt namn och efternamn också.
Jo säger jag väldigt tyst.
Han skrattar högt och berättar att hans barn älskade mig och hade ringt och röstat.
Nu ville jag bara somna in..
Hälsa dom så mycket lyckades jag nog få fram.
Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte riktigt ihåg hur vi avslutade samtalet.
Tror att han frågade vad jag gjorde nuförtiden.
Jag berättade säkert om Wallmans.
Vet inte hur vi avslutade samtalet.
Vet bara att han såklart satt brevid mig fast på andra sidan gången.
För nu kommer nämligen fortsättningen.
Jag bestämmer mig för att somna till min musik som jag lagt in på datorn. Plockar fram datorn.
Så är det en sladd som självklart har fastnat.
Jag ska på något sätt få upp sladden och rycker till. För med våld löser man ju allt. (Eller inte)
Sladden flyger ju såklart upp med världens fart och min arm följer med.
Det jag inte har sett är ju att Herr Småland har ställt sig upp och grejar med något. Så han har ju såklart sin rumpa två centimeter ifrån mig.
Min hand träffar hans rumpa med en sån klatch att den nog hördes till vagn numer ett. Och jag satt i numer fyra.
Nu funderade jag starkt på att bara kliva av i Nässjö.
Jag orkade inte längre. Mannen som satt brevid mig skrattade nu så rått och hårt att jag tror att jag hör det fortfarande.
Mr Småland vänder sig om och frågar om han gjort mig något ont.
Han har ju som tur var glimten i ögat.
Jag säger att: Nu kan vi väl lika gärna förlova oss..
Alltså om jag hade varit vit. Då hade jag varit så generad att tomaterna hade rodnat.
DET KOMMER MER...
Tåget hade något fel på sin AC. Den fungerade inte. Så det var ju varmt som bara den..
Och nu fanns det ju bara ensak för mig att göra.
På med hörlurarna och glida in i en film..
så jag kunde släppa allt detta.
Jag tänkte: Johan Glans är alltid lika rolig att titta och lyssna på..
Mmmmmmm.
Denna gång var han så hysteriskt rolig att jag inte kunde hålla mig. Jag satt och verkligen knep igen min mun för att inte skratta högt.
Men så kom det en historia som gjorde att jag sprack.
Jag fick en sån skrattatack att samtidigt som mitt INTE diskreta skratt brast ut. Så brast också min INTE diskreta fis ut också.
Vill då bara påpeka det jag sa innan. INGEN AC..
Mr Småland och mannen på min andra sida höll för näsan. Jag flyttade mig till en annan plats.
På fredag ska jag hem till Helsingborg igen.
Jag hoppas o ber för gud att jag inte träffar på någon av dom på hemresan..
USCH!!!

Nya ensamblen..

2009-05-24T14:48:00.001-07:00

Idag så träffade jag nya ensamblen och satt med Minette och Ulrika Brännman.
Det var väldigt mysigt och spännande.
Vi gick igenom manus och låtar..
Alltså jag har bara ett ord att säga: GALAAAAAAA..
Det känns så BRA.Och så kul.
ensemblen känns underbar och manuset blir kanon.
Det ska bli så roligt.
Självklart så kommer jag ju att sakna min nuvarande ensamble.

Evelina Andersson: Kvinnan som har lärt mig hur man ska kämpa.
jag älskar hennes skratt och underbara röst.

Lina Forsberg: Hur rolig är hon då på en skala 1-10? 10++
Denna kvinna har en sjukt rolig humor.
jag önskar dig all lycka med din Andreas.

Adriana Pupavac: Tack för att du finns.. Du har verkligen funnnits där för mig.
Kommer att sakna våran lite sjuka humor och att bo med dig har varit underbart på alla sätt.
Jag säger bara: Ska vi titta på Salsa (tävlingsdans) *blink*

Liza Sandberg: Jag börjar gråta bara jag tänker på hur fin du är..
Våra filmrepliker som vi kör hela tiden under uppduk.
undrar om jag kommer att kunna gå till espressohouse nästa år. Det kommer nog att göra för ont.
Jag tycker så mycket om dig.. PUSS.

Patrik Rassmussen: Min älskade pastor Jansson.
Våra festarkvällar på le cardinal.. Dom kommer ju att finnas kvar. Jag kommer att åka över till Köpenhamn och hänga med dig typ jämt. Du kommer inte undan.
Säger bara: kolefuga.. Så mycket tycker jag om dig min lilla fiskorv. Som vi har skrattat.. Hmm och gråtit. Det är ju du och jag som står för tårarna vet du ju.

Andreas Björkman: Min egna Chandler Bing..
du har verkligen fått mig att skratta varje dag.
Din humor är galet rolig.
Önskade verkligen att jag hade spelat in alla dina skämt. så hade jag kunnat spela upp dom den dagen när man känner sig lite nere. Tack för att du har fått mig att skratta.. PUSS PUSS!!!

Håkan Wendelford:
JAG SKA GE HONOM.. JAG SKA GEEEEEE...
Vem ska jag nu skrika det med?
Du har verkligen varit som min storebror.. Ha ha haaa..
Du har retats med mig, kramat mig och fått mig på så bra humör.
När man ser dig dansa och hör dig rocka loss blir man så stolt över att få jobba med dig.
Du inspirerar mig sååå mycket.
Jag kommer upp till Åre och tittar på dig och Liza.
Det lovar jag..

Oj..
detta var skönt. Att få visa alla ni som läser detta hur stolt jag är över min ensamble. Och hur mycket jag tycker om dom.
Nästa helg är våra sista två shower.
Det kommer nog att fällas många tårar.

Wallmanskvällen!!!

2009-05-24T14:29:00.000-07:00

Herregud vilken kväll det var igår.. (Lördags)
Inte nog med att min nya ensamble och Minette Bengtsson satt och åt och såg på showen.
Det kändes som en branchkväll igår.
Då nästan alla i vår ensamble hade vänner o släkt hoss oss.
kvällen var mycket känslofylld och dom filmade oss för att göra en reklamfilm..
Men nu ska ni få höra det bästa..
För er som sett showen så håller ju jag i en liten monolog innan disco nr.
Där berättar jag lite om mig själv och min bakgrund.
Avslutar med att gnälla lite på skämt om att det är lite för mycket Svenska låtar i showen. Vill ha lite gammal 70tals disco med.
frågar publiken om det inte är dags för min musikstil nu..
Alla svarar :Jaaaaaaa.
då säger jag: Tack så mycket. Och till detta så behöver vi då en skön rythm..
Då brukar våran ljudteckniker sätt igång numret.
Men denna dag sätter han på en helt annan låt..
jag fick panik..
För det var värsta Afrika trummorna.
Sen kommer Dr Albans låt Hello Africa..
då fattade jag att det var en kupp.. Jag skrattade och började dansa lite Afrikansk dans..
Helt plötsligt ser jag Andreas Björkman och Håkan Wendelford som kommer springande mot mig i svarta peruker och honululu halsband och dansar riktig Afrikans dans..
JAG DOG AV SKRATT..
Sen försvann dom ut och vi körde numret som vanligt.
Gästerna tyckte att det var väldigt väldigt roligt.
Jag kände då hur mycket jag kommer sakna mina fina underbara killar.
Så mitt i disco numret när jag sjunger Last dance sjöng jag till ensamblen hur mycket jag kommer sakna dom. Sen kom tårarna.
Då vi nu bara har två shower kvar.

Tina Turner

2009-05-24T14:05:00.001-07:00

Måste börja med att säga Förlåt för att jag inte har skrivit på länge.
Men nu är jag tillbaka.
TINA TURNER.
Herregud vilken kvinna. Jag och Emma Kiddert o Fredrik Wilhelmsson var ju i globen och såg denna underbara kvinna.
Inte bara det att hon sjunger minst lika bra idag, som hon gjorde för typ 25år sedan.
Hon är 70år och spattar runt hela scenen i galet höga klackar och ger sån energi att man dör.
Inte ett öga var torrt när hon avslutar med Be tender with me baby.
Sen när hon körde allsång med publiken på What´s love got to do with it.
Då skriker Emma: Alex o Fredde ni är på storbildsskärmen.
Efter konserten ringer min kompis Ragge som också varit i globen och sett showen.
Så skriker han i tele: Alex att du aldrig lyckas hålla dig borta från kameran.
Denna kväll var magisk.
Att få se sin största idol lve för trolgtvis sista gången...
Det finns inga ord..

Tina Turner....

2009-04-19T11:07:00.000-07:00

Imorgon så ska jag få se min största förebild live igen.
Det ska bli så otroligt roligt.
Jag kommer väl att sväva på moln efteråt.
Men ska berätta om hur det var.
Det pirrar i hela kroppen av bara tanken att få se henne lve en gång till..
Herregud vad inspirerad jag kommer att vara.
LÄNGTAR!!

Heja Malena.

2009-04-19T11:03:00.000-07:00

Snart är det dax för våran Opera diva Malena att tävla för Sverige i Euorovision song contest.
Jag tröttnar aldrig på låten lavoix.
Kör så det ryker du underbara kvinna.
Vi håller på dig.
Jag tippar henne före Norge och bland dom tre bästa..
Ska bli så spännande..

Viktoria i kungsträdgården

2009-04-19T10:45:00.000-07:00

Alltå jag säger bara: MÅNDAGA PÅ VICKAN!!!!
Hur underbara är inte Måndagarna på Resturang Viktoria i kungsträdgården.
Alla som älskar schlager måste ju gå dit.
Tack underbara Greger, Martin, Fina o Sanna.
För er som inte vet vad det är så gå dit.
Varje måndag kl 22 drar dom igång en fantastisk show med schlagerklassiker.
Jag var där och hade bara så kul.
Anna book gästade med Sambasambero o Abc..
Alla stod upp och skrek av glädje.
Man kan inte bli annat än glad.
Så jag råder er alla till att gå dit nu på måndag..

Påskdagen.

2009-04-12T09:39:00.000-07:00

Hur kan jag vara så trött?
Efter en otroligt mysig påskafton igår ute på Svinninge.
Min sötnos träffade släkten på mammas sida igår.
Jag tycker att det gick strålande.
Som min kompis masse sa efter att ha sett bilder på min släkt: Det märks vilken kärlek och värme ni har i eran familj.
Och det stämmer verkligen.
Jag älskar verkligen att träffa mina kusiner, kusinbarn, moster och morbror.
det tog ju såklart ett tag att förklara vem som hörde tillsammans med vem.
Men jag tror att bitarna föll på plats rätt fort.
Vi skrattade mycket o småretade varandra precis som man ska göra när man älskar varandra.
Jag hoppas verkligen att ni alla fick en lika underbar påsk som vi.
tyvär så vet jag ju att det är många därute som inte fick det.
Jag skulle vilja bjuda hem er alla som inte fick en lugn och fin påsk.
Så skulle jag ge er dom största påskäggen som finns.
Så skulle vi äte en riktigt god påskmiddag.
sjunga lite låtar och skratta o kramas.
EN GLAD PÅSK TILL ER ALLA.
Hörs snart igen.
Kram kram

Långfredagen.

2009-04-10T15:49:00.000-07:00

Äntligen är våren här i Helsingborg.
Jag satt i T-shirt idag och tittade på folk.
Det finns nog inget mer inspirerande.
Efter showen som vi körde ikväll.
Så sa Pål Ståhl till mig: Du har en så jäkla energi.
Jag tänkte direkt att det har jag nog fått för att jag satt innan och riktigt studerade hur annorlunda folk blir när våren tittar fram.
Människor börjar sträcka på sig, piffar till sig, ser varandra i ögonen och ler.
Och detta gör mig så lycklig.
Tänk om vi kunde ge varandra mer kärlek och energi.
Vad fantastiskt det skulle vara då.
Min kompis Linda sa en så bra sak. Hon hade varit på en audition.
Så var det ett gäng tjejer som bara var tvunga att bitcha sig.
När hon kom hem så sa hon: Tänk om vi brudar kunde gå ihop istället för att trycka ner varandra. Tillsammans skulle vi bli en enda stark kvinna.
Tänk om vi människor skulle börja hjälpa varandra mer.
Vad gött det skulle bli då.
Eller hur?
Imorgon så bär det av hem till Stockholm.
Där väntas påskmiddag med släkt och min sötnos ska träffa släkten på mammas sida för första gången.
Det blir spännande.
Middagen med min far o med Gittan gick ju jättebra. Så jag tror nog att det kommer gå fint.
Nu ska jag sova sönder min säng.
Hoppas att ni haft en gala långfredag.
Glad påsk till er alla.
Sprid nu kärlek o glädje omkring er.
Pöss

Mitt liv.

2009-04-08T15:09:00.000-07:00

Hej på er.
Jag tänkte att ni ska få en chans att lära känna mig och se vad jag är för en filur.
1979 var året då mina underbara föräldrar åkte ner till staden Medelin i Colombia.
Dom skulle då få hämta hem Alexander. Javisst det var mig dom kom för att hämta till Sverige.
Vi flyttade då till Fullersta i Huddinge.
Det tog inte lång tid innan mamma och pappa upptäckte att jag älskade musik.
Det fanns en hörna där ena högtalaren stod till musikanlägningen.
Där kunde man hitta smörgåsräster och lite annat småttochgott efter mig.
Jag hade nämligen tillbringat många timmar till att stå där och dansa.
Stå och stå föresten. Jag ställde mig upp vickade på rumpan och ramlade igen.
Min far spelade gitarr och sjöng gärna med mig o min syster innan vi skulle sova.
Jag har både mamma och pappa att tacka för all musik som dom tog in i mitt liv..
Det var mycket Jacksson Browne, Eurythmics, Whitney Houston, Sussane Alvengren i min barndom. Kanske därför som att jag är så bred idag i min musiksmak.
Ni förstår att tanken med denna sida är att jag vill att ni ska få lära känna mig och mina tankar.
Jag är fullt medveten om att många kommer att hålla med mig i vissa åsikter och värderingar. Medans vissa kommer att tycka att jag är en riktig idiot. Men så fungerar livet. Man kan ju inte älska alla.
Men att ge dom en chans och försöka förstå kan man endå kosta på sig tycker jag.
Jag kommer att diskutera: musik, Jobb, Värderingar kring invandring, mode, personligheter, olika intryck som jag fått.
Jag vill absolut inte trycka ner någon.
Men jag känner endå att jag måste få skriva vad jag tycker o tänker.
Så tillbaka nu till min barndom.
Jag hoppar fram till Fritidstiden..
Den var underbar.
Jag älskade mina vänner, mina fröknar.
Vi hade ofta uppträdanden på fritids och i skolan.
Långbrodahlsskolan som den då hette var en mycket bra skola.
Jag hoppas ju såklart att den fortfarande är det.
Min klass var en mycket mysig klass.
Våra lärare i lågstadiet heter Amelie o Lisbeth. Dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var även dom som stöttade mig i mitt första framträdande som jag gjorde i 3:e klass.
Jag ska se om jag får fram några bilder därifrån.
Jag dansade till Whitney´s : I wanna dance with somebody.
Träffar du föresten en tjej från Älvsjö med årsmodell 1980-1979 så har jag garanterat frågat chans eller kanske varit tillsammans med henne.
Jag var en riktig hmm tjejtjusare när jag var liten.. Ha ha ha.
Ni som lärt känna mig på äldre dagar skrattar nog elakt nu.
Högstadiet däremot..
Det var då ingen lek.
Ni vet ju hur det blir när man börjar bli tonåring.
Mitt problem var ju ganska uppenbart oxå. Svart kille som hade mest tjejkompisar och som dansade.
Ingen hade väl stört sig på det när man var yngre. Men nu var man plötsligt "negerbögen"
Så ni som inte förstår varför jag hatar ordet "neger" här kommer min förklaring.
Välj ut en kroppsdel som du skämms riktigt ordentligt över. För jag lovar att jag skämdes faktiskt över min färg som liten.
Jag ville ju se ut som mamma o pappa.
Ta den kroppsdelen o tänk dig nu att någon flera timmar om dagen i treårstid står och skriker det efter dig att du är en jävla neger eller det ord/kroppsdel som du valde.
Bög visste jag ju knappt var det var då. Så det ordet blev jag inte lika hatisk emot.
Men neger.
Det är för mig ett hemskt ord. Sen känns det som om att folk tycker att det är lite roligt över att det är så laddat som det är.
Räcker det inte med att säga att personen man då kanske talar om är Mörkhyad.
Då tror jag att dom flesta förstår vad han/hon vi pratar om hur hon/han ser ut.
Efter högstadiet var det dags för gymnasiet.
Dom flesta från Byn Älvsjö. För man kan nog säga att det är som en by. Iallafall var den som en by när jag växte upp där.
dom flesta splittrades. Några hamnade på Brännkyrka, Åsö mm mm..
Jag hade då turen att få komma in på Rytmus. (Stockholms musikkonservartorium)
Vilken fantastisk skola. Den låg i på södermälarstrand. Vilken utsikt. Vilka fantastiska lärare.
Eleverna var helt underbara.
Det är den bästa skoltid i mitt liv. Man hörde aldrig ordet: Neger. Eller någon som sa: vad f-n har du på dig.
Näe man fick vara precis som man ville.
Jag har nu valt att hoppa över lite för personliga saker i mitt liv.
Så ni vet.
Men på rytmus utvecklades jag verkligen som människa.
Jag fick en livsglädje som jag inte haft på länge.
Jag lärde mig att sjunga och uttrycka mig.
Är det något som jag önskar så är det att alla kunde få känna den gemsenskapen och kärleken som fanns där.
Jag menar inte att jag inte har kännt den innan.
Mina föräldrar och min släkt har gett mig så otroligt mycket kärlek och omsorg att det räcker för en hel världsdel.
Men det jag menar är.
Nu kommer jag att hoppa fram till nutid faktiskt för nu har jag berättat ganska mycket om min bakgrund.
Idag har jag ett fantastiskt jobb som jag älskar. Vänner som jag älskar mest av allt. Min familj och släkt är det bästa som finns. Jag har hittat något som jag aldrig trodde att jag skulle hitta efter att ha blivit bränd och sviken så många gånger.
Nämligen kärleken.
Har träffat världens bästa.
Men av ren respekt så kommer jag inte nämna mer om den personen.
Så med andra ord så är jag hur lycklig som helst.
I mitt jobb så gör jag det jag älskar.
Jag uppträder samt ger service.
Kan det bli bättre?
Nääää..
Anledningen till att jag sjunger och dansar och att mitt mål är att släppa skiva och åka på turn´e.
Anledningen till varför jag håller på med det jag gör är: Jag älskar att beröra människor. Att se människor lyckliga ger mig så mycket.
Eller tvärtom. Om jag är ledsen och sjunger en sorlig ballad. Så finns det ju inget härligare än att få med mig säg 500personer som gråter för dom har gåttigenom samma sak som jag. Att få dela med sig av varandras erfarenheter och kanske misstag.
Sen vill jag bli en förebild för ungdomar.
Jag vill f¨ungdomar att älska sig själva. Att bli trygga i sig själva.
Ju tidigare dom blir det, ju tidigare försvinner hatet och våldet.
Och jag vet att när jjag blir en känd artist. Hmmm jag vet usch för kaxigt skrivet. Men men.. Det första jag ska göra då är att se till att bli en riktigt bra förebild..
Undrar hur många artister som tänker så idag....??
Inte så många va? Känns om om dom flesta pratar om vilket som är deras dyraste klädesplagg dom har på sig..
Eller pinsammaste sexminne.
Vad är det!!!! Herregud..
Tillbaka till det där med våldet..
Visst att det blivit bättre nu i Sverige än var det var för några år sen.
Men följ med mig ut en helg så ska ni få se..
Visst jag gillar uppmärksamhet. Det gör jag.
Konstigt vore ju det annars med tanke på mitt val av yrke.
Men väljer jag att någon så fort jag går ut då ska komma fram och säga: Bögjävel..
Det roliga nu är att dom jag vänder mig till har ett utländskt ursprung.
För dom bryter alltid.
Nu kommer lite hårda ord fårn mig till dessa människor.
Men åk då tillbaka till kriget om det inte passar er att jag har det jag vill på mig.
Alltså alvarligt talat. Jag blir så förbannad.
Man kan väl f-n inte få bete sig hur som helst heller.
Jag tänker: Du bryter, Jag talar flytande svenska.
Jag är adopterad till Sverige. Du har förmodligen flytt från ett krig för att komma hit och få ett bättre liv.
Ska man då komma hit till Sverige och bete sig som ett svin. Borde man inte komma hit då och vara tacksam för att man förmodligen har fått det bättre.
Har jag fel nu eller?
Men borde man inte fösöka anpassa sig för att smälta in och få vänner och lära känna landet Sverige.
Nääe då kommer man hit och skriker ut sina värderingar som man kanske resonerar i sitt hemland.
Det är faltiskt få Svenskar som kommer fram och säger sånna saker till mig.
Men ni vet vilka ni är och ni är inte bättre ni.
Då tänker jag direkt: Stackars människa som är så rädd för sig själv att du måste dölja det genom att skrika på andra. Eller så tänker jag: Nu lilla vännen så är det nog dax för dig att du lämnar din lilla bostad i skogen och sticker ut på en resa i världen och ser dig omkring.
Eller köp en tv och upptäck att det finns olika människor runt om i världen.
Bruna, vita, svarta, Asiater, Gay, Straight.
Du kan efter ett tag säga om en person att han/hon var inte trevlig eller inte min stil på personlighet.
Men att skrika något till en människa som du ens inte pratat med utan sett under en kväll?
Vad är det..?
Mina vänner säger alltid till mig: Varför måste du alltid bråka när du går ut.
Men det gör jag inte. Utan jasg säger ifrån.
Vilket många andra oxå borde göra.
När fårskallarna kommer fram till mig och ska antingen vara coola för sina vänner, eller försöka att bara trycka ner mig.
Då säger jag ifrån.
Precis som jag beskrev det innan:
Att passar det inte dig att om jag har den klädestil jag har eller om min läggning så kan du väl åka tillbaka till ditt krig.
Ta inte hit det. För vi vill inte ha det här.
Med vi så menar jag oss utan fördommar.
så jag ber er alla att tänka innan ni säger något dumt.
Visst alla har vi fördomar. Men vad tjänar vi på att vräka ur oss dom för att såra någon annan.
Bättre med komplimanger och smicker tycker jag.
Puss på er. Nu ska jag sova..
Kl är nu 01:19.
Men jag var tvungen att skriva detta. Satt på bussen och tänkte på allt och blev tvungen att skriva om det..
Det kommer mer.
Det lovar jag..
PÖSS