TÅGRESAN!!!

Alltså..
Varför lyckas jag allt
id göra bort mig.
Det är verkligen helt galet.
Jag kommer från bistro vagnen.
Och lyckas fastna i mina egna fötter så jag flyger fram.
Fråga mig inte hur detta gick till. Men båda mina händer landar rakt i skrevet på en medelålders man. Som nästan tappar luften av panik och skräck.
Jag vill bara sjunka ner i en mörk håla under jorden.När jag bett om ursäkt i panik sådär 500ggr i sekunden och han har hämtat sig. Börjar han att gapskratta.
Så säger han på en riktigt härlig småländska: Är det inte du som är Alex Falk från idol.
Herregud.. Inte nog med att jag just har kasstrerat den stackars karln.
Han visste mitt namn och efternamn också.
Jo säger jag väldigt tyst.
Han skrattar högt och berättar att hans barn älskade mig och hade ringt och röstat.
Nu ville jag bara somna in..
Hälsa dom så mycket lyckades jag nog få fram.
Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte riktigt ihåg hur vi avslutade samtalet.
Tror att han frågade vad jag gjorde nuförtiden.
Jag berättade säkert om Wallmans.
Vet inte hur vi avslutade samtalet.
Vet bara att han såklart satt brevid mig fast på andra sidan gången.
För nu kommer nämligen fortsättningen.
Jag bestämmer mig för att somna till min musik som jag lagt in på datorn. Plockar fram datorn.
Så är det en sladd som självklart har fastnat.
Jag ska på något sätt få upp sladden och rycker till. För med våld löser man ju allt. (Eller inte)
Sladden flyger ju såklart upp med världens fart och min arm följer med.
Det jag inte har sett är ju att Herr Småland har ställt sig upp och grejar med något. Så han har ju såklart sin rumpa två centimeter ifrån mig.
Min hand träffar hans rumpa med en sån klatch att den nog hördes till vagn numer ett. Och jag satt i numer fyra.
Nu funderade jag starkt på att bara kliva av i Nässjö.
Jag orkade inte längre. Mannen som satt brevid mig skrattade nu så rått och hårt att jag tror att jag hör det fortfarande.
Mr Småland vänder sig om och frågar om han gjort mig något ont.
Han har ju som tur var glimten i ögat.
Jag säger att: Nu kan vi väl lika gärna förlova oss..
Alltså om jag hade varit vit. Då hade jag varit så generad att tomaterna hade rodnat.
DET KOMMER MER...
Tåget hade något fel på sin AC. Den fungerade inte. Så det var ju varmt som bara den..
Och nu fanns det ju bara ensak för mig att göra.
På med hörlurarna och glida in i en film..
så jag kunde släppa allt detta.
Jag tänkte: Johan Glans är alltid lika rolig att titta och lyssna på..
Mmmmmmm.
Denna gång var han så hysteriskt rolig att jag inte kunde hålla mig. Jag satt och verkligen knep igen min mun för att inte skratta högt.
Men så kom det en historia som gjorde att jag sprack.
Jag fick en sån skrattatack att samtidigt som mitt INTE diskreta skratt brast ut. Så brast också min INTE diskreta fis ut också.
Vill då bara påpeka det jag sa innan. INGEN AC..
Mr Småland och mannen på min andra sida höll för näsan. Jag flyttade mig till en annan plats.
På fredag ska jag hem till Helsingborg igen.
Jag hoppas o ber för gud att jag inte träffar på någon av dom på hemresan..
USCH!!!