Tågresan2

Sitter nu på tåget igen på väg till Helsingborg.
Lämnade Stockholm C 09:21.
Tänker nu sitta helt stilla på min plats.
Sitter och njuter av kvinnan och mannen framför mig.
Jag blir så glad av att se två människor som inte känner varandra. Se hur dom börjar småprata till att dom skämtar senare som om dom känt varandra hur länge somhelst.
Sån kan göra mig så lycklig.
Att skapa nya relationer är ju något utav det bästa jag vet.
Det enda som var lite jobbigt är att hon är en kopia av min farmor.
Detta gjorde mig lite sorgsen då jag förlorade min farmor när jag var liten.
Och farmor Elsa var verkligen min bästa vän kommer jag ihåg.
Det går nog inte en dag utan att jag tänker på henne.
Hur hon skulle se ut nu.
Vilken kontakt vi skulle haft nu.
När jag ser denna okända kvinna framför mig så saknar jag min farmor ännumer.
Det som nog gör mest ont i mig är att jag inte gick på begravningen när min farmor gick bort.
Något som jag nog aldrig kommer att komma över.
Jag hatar vrkligen döden.
Den skrämmer mig något så fruktansvärt.
Och har alltid gjort.
Nu blev det lite tungt.
Men det är sånna här dagar som jag känner att jag bara vill skrika ut till mina vänner ja även dom jag inte känner att jag älskar er alla.Vi måste börja säga det oftare till varandra.
Tänk på vad som händer om man förlorar någon helt plötsligt.
Och så har man inte sagt till den personen hur mycket man uppskattar honom/henne.
Fy vad hemskt..
En stor eloge till kvinnan som tog hand om oss på tåget från Stockholm-Malmö avgång 09:21 i första klass..
Jag önskar verkligen att det fanns flera människor som du.
Så trevlig och glad.
Du gjorde min dag.
Jag blev inspirerad och motiverad av dig.
TACK TACK TACK!!