Ont i magen.

Jag sitter nu på tåget till Helsingborg.
Kl är kvart i elva på söndagen.
Och jag är trött och känner mig riktigt förvirrad och ensam som jag brukar göra när tröttheten slår in.
Hade en snabb men underbar helg hemma i Stockholm.
Fick äntligen träffa min underbara syster innan hon åker tillbaka och jobbar i Nicaragua.
Det gjorde ont i mig när vi kramades hej då. Sitter nu blödig som jag är och gråter på tåget när jag skriver detta.
Jag älskar min syster så mycket och är så otroligt stolt över henne.
I lördags så var jag först i studion och lade sång på en utav mina o joannas låtar. Elias som skrivit och producerat den låten med en kille som heter Charlie, han är fantastisk.
Det kändes riktigt bra. Elias är så grymt bra att jobba med.
Efter det så åkte jag till min (världens bästa mamma) och åt middag.
Sen åkte jag hem och piffade mig för att sen möta upp min syster och ta henne med för att se Walmmans nya ensamble på teatergatan.
Där kommer jag att hänga mycket i höst. Ni är FANTASTISKA..
Idag söndag så var jag med min älskling på hans brorsdotters femårskalas.
Jag hade super trevligt och alla var jätte mysiga ocg goa.
Första gången som jag träffade brodern och hans fru och barn.
Gillade dom direkt.
Sen bar det av mot tåget för att ta mig ner till Helsingborg igen.
Det var då som känslan kom. Hur mycket jag saknar min älskling och min familj.
Jag vet att det bara är tungt nu under repperioden och att det blir lättare sen. Men när man är trött är man ju mer känslig.
Det som endå gjorde mest ont är att när vi kom in med tåget vid Tyringe station. Där såg jag två ungdomar. Max sexton/sjutton. Dom satt där en söndag natt och RÖKTE och delade på en flaska Absolut vodka. Jag trodde inte mina ögon. Det gjorde så ont i mig när jag såg dom. Och hur vet jag att det var sprit i flaskan.
Jo när andra resenärer gick av så gömde dom flaskan och ciggaretterna jätte fort. Tåget stod kvar en stund och resenärerna som gått av försvann. Då såg jag hur dom tog fram flaskan och drack. Jag såg på hennes min att det var sprit.
VAD ÄR DET FÖR FÖRÄLDRAR...?
Bryr dom sig inte alls.
Det gjorde så ont i mig.
Jag ville bara gå ut ur tåget och sätta mig ner och krama dom båda och hjälpa dom.
Det såg verkligen ut som om dom gjorde detta för att dämpa någon ångest.
När jag kommer att få barn. För det vet jag kommer att hända en dag. Jag kommer att skänka så mycket kärlek och uppfostra mina barn.
Det finns ingen chans att jag skulle överge eller svika mina barn.
Om jag någon dag(förhoppningsvis så händer det) får ett genombrott inom artistyrket. Så kommer jag att angagera mig otroligt mycket i Freinds och andra organisationer som hjälper utsatta barn som behöver hjälp.
Det är mitt mål i livet.. Att kunna hjälpa barn.
För det finns nog inget som gör en så glad än att höra ett äkta lyckligt barnskratt.. eller hur?
Nu ska jag snart gå av tåget. Kram och kärlek till er alla.
GALA!!