Desperat?

Gjorde ett inlägg för inte så länge sen på facebook.
Där skrev jag att jag undrade om jag kommer att träffa min andrahälft under 2011.
För mig handlade inte det om att jag är desperat på att träffa någon så.
Men det vore ju faktiskt inte helt fel.
Saknar någon att få ta hand om lite. Skratta med. Vakna upp med. Känna sig trygg med. Är det att vara desperat?
Någon skrev till mig att jag ska börja intressera mig mer för andra än mig själv.
Vilket var väldigt konstigt. För när jag träffar nya människor så intresserar jag mig så mycket om dom att ibland säger dom till mig att inte ställa så privata frågor. Men det gör jag ju inte för att sen springa o skvallra om dom. Det gör jag ju för att jag är intresserad av hur dom tänker och vad dom har för värderingar och livserfarenheter.
Tänk när man var liten så var livet så mycket lättare. Man frågade bara chans på den man var intresserad av.
Sa hon ja så var man tillsammans. Inget spel. Inget nu har jag vänta så och så många timmar så nu kan jag ringa. Man tog då bara upp telefonen och ringde.
Jag hoppas verkligen att 2011 ska bli ett gala år för alla. INTE bara mig utan för alla.
Det blir ett år av mycket kärlek, förväntningar och lycka hoppas jag.
Kram på er.