Resan till Colombia.2

Herregud vilken julafton. Ett minne för livet. Vi var inbjudna till en familj och deras släkt. Dom bor i norra Bogota som var väldigt fint. Vi bestämde med Juanita som hämtade oss att kl sju skulle vi åka. Ana min syster sa att då blir det säkert runt halv nio detta kvällstid. Mycket riktigt. Så blev det. Halv nio hämtade hon oss. Men hon ringde innan och sa: kan vi säga halv nio. Vi satt som riktiga Svenssons helt klara tjugio över åtta. När vi kom dit var vi först. Det droppade in gäster allt senare o senare på festen. Alla då menar jag alla hade tomteluvor på sig. Det spelades hög salsa musik och buffén samt drycken var fantastisk. Granen var klädd med tomtar och blinkade av blått ljus. Alla gav oss och varandra kindpussar o pressenterade sig. Även barnen kom in o kramade varandra och oss o pussade oss på kinden som om vi verkligen vore släkt. Jag hade flera gånger tårar i ögonen av all värme och kärlek som fanns. En kvinna var ingift Amerikanska men fler pratade engelska och översatte glatt det som sades. Så mamma och jag kunde förstå. Under granen så växte och växte antalet paket. Jag överdriver nog inte när jag säger att det tog nog säkert 3,5timmar när alla paket hade öppnats. Innan dess var det släktfoto som även mamma jag o syster skulle vara med på. Vi konstaterade att det var mycket barn där. Inte en enda gång under kvällen natten så bråkade dom, skrek eller grät. Ingen. Han som gav ut alla paket hade samma engagemang och glädje hela tiden. Oavbrutet i 3,5 timme. Vi hade köpt pressenter och fick även pressenter. Till familjen Falk med våra namn. Från Jesubarnet stod det på våra klappar. När alla paket var öppna höjdes ljudnivån på stereon igen. O mannen som hållt i paket utdelningen stängde av mikrofonen som han pratat i. Ja han hade mikrofon. Dom sista gästerna anledde precis innan släktfotot. Alltså runt tolv på natten. Några tonåringar frågade nyfiket om det var sant att dom varje år visar Kalle anka och hans vänner på tv i Sverige. Dom hade läst det i en tidning. Vi berättade då att det stämde. Det tyckte dom var häftigt. Vi förklarade att Svensk jultradition ser ganska annorlunda ut. Samt maten också. Vi tackade så mycket för oss då vi var väldigt trötta. Kramade o pussade alla hej då. Fick skjuts hem. Och nu ska jag lägga mig o sova efter en utav dom bästa kvällarna i mitt liv. Godnatt!!!!

Resan till Colombia.1

Flygresan gick otroligt bra. När vi landade i Bogota så frågade dom om mitt Colombianska pass och om dubbla medlemskap. När dom förstod situationen så var det inga problem. Vi blev trevligt bemötta. Vi tog sen en taxi med syster hem till hennes stora hus. Hon delar egentligen med tre andra personer. Men dom var bortresta. Så jag o mamma fick egna rum. Idag vaknade vi tidigt och gick och åt frukost på ett mysigt ställe. Färskpressad juice. Croassanger o scrambled eggs. Gott kaffe. Sen åkte vi in till en stor marknad. Släng dig i väggen Hötorget samt saluhallen. Detta var så stort o människorna väldigt fattiga. Det kändes verkligen i min mage att nu är den Svenska tryggheten långt borta. Jag befinner mig nu i en helt annan världsdel. Jag känner mig absolut inte hemma här. Känner mig vit och blond o blåögd. Jag blir ju inte betraktad så. Även om jag endå känner att jag blir beskådad o betraktad. Inte på ett hotfullt sätt. Mer nyfiket. Jag har precis som jag trodde innan sett en otrolig blandning av olika ursprung. Indianer av olika slag. Svarta men otroligt mycket mörkare än mig. Har inte sett någon som påminner om mig. Militärer ser vi. Dom skrämmer mig. Man är liksom inte van att se så hårda militärer som står med sina stora skjutvapen och ganska allvarliga ansiktsuttryck. Man ser inte många barnvagnar. Dom flesta bär sina barn. Även småbarnen bär på dom yngsta. Jag såg en ung kille i trettonårsåldern som låg i en hörna och försökte sova. Jag sa inget till mamma o syrran att jag sett honom. Det behövdes inte. För sekunderna efter det klev det på en kille i samma ålder. Han pressenterade sig som Juan. Berättade att han försörjde sin mamma o syskon genom att sälja choklad på gatorna. Han var ganska mager och hade smuttsiga kläder. Det gjorde otroligt ont. Och något säger mig att jag kommer att få se mycket mer av det. Efter att ha sett president området och ätit lunch så ska vi nu sätta oss i solen o byta lite julklappar. Och ja syrran gav Juan pengar!!! Skriver mer imorgon!!

Desperat?

Gjorde ett inlägg för inte så länge sen på facebook.
Där skrev jag att jag undrade om jag kommer att träffa min andrahälft under 2011.
För mig handlade inte det om att jag är desperat på att träffa någon så.
Men det vore ju faktiskt inte helt fel.
Saknar någon att få ta hand om lite. Skratta med. Vakna upp med. Känna sig trygg med. Är det att vara desperat?
Någon skrev till mig att jag ska börja intressera mig mer för andra än mig själv.
Vilket var väldigt konstigt. För när jag träffar nya människor så intresserar jag mig så mycket om dom att ibland säger dom till mig att inte ställa så privata frågor. Men det gör jag ju inte för att sen springa o skvallra om dom. Det gör jag ju för att jag är intresserad av hur dom tänker och vad dom har för värderingar och livserfarenheter.
Tänk när man var liten så var livet så mycket lättare. Man frågade bara chans på den man var intresserad av.
Sa hon ja så var man tillsammans. Inget spel. Inget nu har jag vänta så och så många timmar så nu kan jag ringa. Man tog då bara upp telefonen och ringde.
Jag hoppas verkligen att 2011 ska bli ett gala år för alla. INTE bara mig utan för alla.
Det blir ett år av mycket kärlek, förväntningar och lycka hoppas jag.
Kram på er.

MORMOR!!!

Den 2:a december så lämnade min största fan jorden.
Det var min älskade mormor som somnade in.
Jag tror alla vet hur det känns att förlora någon som betyder så mycket för en.
Mormor är lite utav anledningen till att jag älskar att sjunga,dansa och uppträda.
Hon har alltid uppmuntrat mig och älskat när jag har sjungit för henne.
Den låt som hon älskade när jag sjöng var: Guldet blev till sand.
Så på begravningen så ska jag sjunga den för henne.
Hon sa en gång till mig: Jag kommer inte att dö föräns jag har sett dig i melodifestivalen. Då hon vet att det är ett utav mina största mål.
Nu ska jag verkligen kämpa till nästa år för att få vara med. Och när den dagen kommer. För det ska den göra. Då är den enbart för min mormor.
Jag ska sjunga med sånt hjärta att tvrutorna spricker.
Varje kväll som jag nu sjunger The winner takes it all. Varje kväll samlar jag mig innan jag börjar sjunga och ser min fina mormor framför mig.
Såå gråter jag medans jag sjunger den.
För jag känner hennes närvaro.
Jag kan inte riktigt förstå ännu att hon är borta. Att jag aldrig mer kommer att få höra hennes underbara röst säga: Hej det är mormor när hon ringer.
Älskar dig så otroligt mycket. Och ska verkligen göra allt för att du ska vara stolt över mig när du sitter där uppe och tittar ner på mig.
SOV GOTT VÄRLDENS BÄSTA MORMOR BIRGIT!!!
DU ÄR BÄST!!

Gayställen.

När jag igår hade stirrat sönder mig på tv:n och alla otroligt vackra bröllopsgäster.
Bör nämnas att man grät ju floder o paret var ju så vackra och strålade.
Men efteråt så kände jag för en sväng ut på stan.
Så jag mötte upp några vänner ocg gick till det fantastiska Goldenhits.
Jag älskar verkligen golden.
Inte bara för att den underbara Rickard Herrey kör nu. Utan också för dess publik.
Så blandat och sån skön stämning och glädje tycker jag att det är.
Personalen är underbar. Vakterna är fantastiska.
Det är helt enkelt GALA!!
Men så kände jag för att springa över till Zipper som ligger väldigt nära.
Zipper är ett gayställe. Har en underbar vän som heter Camilla som jobbar där.
Lokalen är häftig. Musiken är hysteriskt bra. Personalen är supertrevlig.
Men BÖGAR!!! Herregud vilken hysteri. Jag kom snabbt på varför jag inte gillar gayställen.
Herregud. Alla puttas och trängs och bara kör.
Ingen vill prata. Det är typ bara att visa upp sig och vilken stjärna man är som är det viktigaste.
När jag stod där med två kompisar så mådde jag riktigt dåligt.
När jag går ut så är det för att: Dansa, träffa nya människor, sprida glädje.
Men detta var ju inte alls i närheten av något sånt.
Jag förstår mig inte på bögkulturen.
Det enda jag tänkte när jag gick tillbaka till golden var: Mina två ex var riktigt bra killar. Kommer jag någonsin att träffa någon ny bra. Efter gårdagen så var jag allt bra orolig.
Men idag känner jag att det finns ju någon för alla.
Se bara hur lyckliga Viktoria och Daniel var igår!!
Puss

Sverige Demokraterna

Det här är den andra sidan.
För dom som muckar med mig ute i Helsingborg är majoriteten från ett annat land.
Då är det ofta Svenska med brytning när dom säger glåpord till mig.
Jag kan faktiskt ta dom lättare.
För är du uppväxt i ett krig och flyr till ett land för att leva bättre och upptäcker att här är folket mycket mer öppnare till saker som du kanske inte är van vid.
Då blir det ju svårare att anpassa sig såklart.
Men dom flesta försöker ju att anåassa sig och lyckas i sitt nya land.
Det som skrämmer mig lika mycket som dom som vägrar att lyckas i det "nya" landet Sverige. Att anpassa dessa sig väl. Är dom som från början är från Sverige som försöker dra nytta av dom som kommer till Sverige men inte lyckas komma in i samhället och göra dom till fiender. (SVERIGE DEMOKRATERA)
Jag som är adopterad förstår att i Sverige kan man faktiskt inte ta in alla som söker hjälp.
Men att hålla en profil utåt när det är val. För att sedan låta det komma fram diskret vad man egentligen tycker får mig att må så illa.
Jag träffade tydligen Sverigedemokraternas undomspartiledare ikväll.
Fick höra det av människor som inte ville på efterfest med honom.Att dt var han. Och av hans vänner att det nu var han.
Utan att veta att det var han så hamnade jag i en disskution med honom.
Han frågade mig då med en retsam och fejkad brytning om jag trivdes bra i tensta.
Jag förstod faktiskt inte vad han menade eftersom att jag verkligen inte har vuxit upp där. Utan i ett fint villaområde.
Me sen när det gick upp för mig vem han var och varför han sagt som han gjort så skrattade jag. För jag fick ju också då höra att han bor i min stadsdel. Östermalm i Stockholm.
Och hur roligt är inte det egentligen när man tänker efter....
KÄRLEK TLL ALLA SOM RESPEKTERAR VARANDRA..

Omsorgsfull.

Det jag nu kommer att skriva om är precis vad jag önskar att alla barn växte upp med.
Det är nämligen kärlek från sina föräldrar.
Jag vet att jag ofta nämner det.
Men det är ju så otroligt viktigt.
För barn är ju faktiskt våran framtid.
Det är dom som för utveckligen vidare.
När jag kliver på tåget i Hässleholm mot Stockholm så kommer en mamma fram till mig.
Hon är otroligt vacker. Hon ler och frågar om det är ok att jag tar hennes plats så att hon kan se sin son.
Det är inga problem för mig alls. I samma ögonblick som hon ställer frågan så ser jag hur hon kastar en blick mot vad jag tror är hennes man och hennes son som sitter på andra sidan gången.
Man kan verkligen se hur mycket dom båda betyder för henne. Man ser KÄRLEKEN i hennes ögon.
Det får mig genast att bli glad. Tänk om alla föräldrar i världen kunde ge sina barn denna kärlek
Vilken underbar värld det skulle vara då.
Jag tänker att hennes barn kommer att växa upp och bli trygg och säkert lika omsorgsfull som hon är.
Mina föräldrar gav mig den kärleken och jag är trygg i mig själv och älskar människor.
Jag skulle så gärna önska att alla fick den tryggheten och kärleken.
Puss till er alla.