GALAXY ONE

Vad konstigt det kan kännas.
Jag har ett jobb som jag verkligen älskar och brinner för.
Att få göra det man har drömt om som liten.
Hur många får egentligen göra det??
Min familj är mitt liv. Dom står bakom mig och har alltid gjort det.
Jag älskar dom så mycket. Samma med min älskling och min älsklings underbara familj som har tagit in mig i deras liv.
Jag har en massa vänner som jag inte vet vad jag skulle göra utan dom.
Galaxy one är gruppen som jag är med i.
För er som inte har hört oss så har vi alla kämpat väldigt hårt.
Så jag hoppas att allt går som planerna och att alla får höra oss snart. Bilden som jag la upp nu är på oss från ett möte.
Men hur kan det nu då komma sig att fast jag har allt detta. Så kommer hösten och då händer något inom mig.
Jag glömmer plötsligt allt det vackra som jag har.
Så känner jag mig plötsligt helt ensam och övergiven.
Jag vet ju att jag inte är det.
Undrar om det blev ännu starkare efter att den här människan hotade mig?
Att jag inte riktigt kan släppa det.
Jag vet inte.
Allt känns bara så konstigt och jag kan inte riktigt förstå varför.
Ja ja ja.. Det går säkert över snart.
Imorgon kommer ju min far och ser på showen. Och det kommer ju att bli otroligt kul.
Massor med kärlek till er alla.

Tack.

Jag vill verkligen börja med att tacka er alla så otroligt mycket för erat stöd.
Även om jag är stolt för den jag är och håller huvudet högt så lyckades han faktiskt få mig ganska nerbruten.
Men med erat stöd och kärlek så hämtade jag mig ganska snabbt.
Imorgon så ska jag polisanmäla honom.
Jag har fått hjälp av en kompis som är polis.
Så jag kommer inte att låta denna kille (MERGIM) som han heter komma undan.
Nu ska jag upp till Stockholm och fotas med det spännande musikprojektet som jag håller på med.
Det ska bli riktigt roligt.
Puss på er alla.
Älskar er av hela mitt hjärta.

Läs inte detta om du är känslig..

Satte igång min dator och gick in på facebook.
Visste inte att jag hade den här killen bland mina vänner. Men detta hade han skickat på chatten.
Jag har inte skrivit något här som svar.. Utan detta är bara han som har skrivit allt detta:

tja

va heter du

kommer kidnappa dig sen mata din kropp åt lejon i afrika din horunge

asså du einte alex din fula bög

vem e du som driver din bög gay

BÖG

bÖG

BÖG

BÖG

lek inte någon anna BÖG

BÖG

anmäla kanske BÖG
12:03Mergim

kommer skära kuken av dig o stoppa in den i din mun din äckliga horunge jag kommer köra medevilstyle på dig some cracjghheads niggas gonna go edevistlyle onyour ass

kommer skära kuken av dig o stoppa in den i din mun din äckliga horunge jag kommer köra medevilstyle på dig some cracjghheads niggas gonna go edevistlyle onyour ass

var bor du

VAR BOR DU

vänta bara du illar de hårt va

kom jag ska viuisa dig hårt din röv kommer blöda
12:06Mergim

kommer köra in en brandslang i din röv sen du kommer skrika hallejujah

kommer stoppa en ljuddämpad pistol mellan dina hårda gay skinkor som du spänt faast med läder skinn och kommer tortera dig med en ELD dildo som sprutar is in i din röv

din äckliga horunge
12:10Mergim

din pappaknullare kommer spräcka din blodiga negriga gay arsle så det sprutar blod över hela avfrika

Genrepet..

Så har vi då haft vårt genrep. Första gången med publik..
Det kändes riktigt bra.
Mycket gjorde väl dock också att Evelina Patrik, Liza från min förra ensamble var och stöttade.
Jag älskar er. Ni är underbara..
Det ska bli grymt kul imorgon.
För då är den stora premiären.
Det är därför som jag blir så kortfattade ikväll.. För jag måste sova nu.
Berättar mer imorgon om hur det gick..
ABBABA på er alla..

Frankrike..

Förra helgen så var det då alltså dax för den stora resan till Pers o Toms underbara Guinguette.
Jag var nervös över två saker.
Den första var ju att jag skulle åka till Lyon helt själv. Med tanke vad jag råkar utför jämt när jag ska åka eller göra något ensam.
Den andra var att jag skulle träffa mitt ex en hel helg.
Då vi inte har umgåts sen det tog slut.
Det enda som egentligen riktigt hände och gick fel. Det var att jag inte hade ätit och sovit dagen innan jag skulle flyga.
För att jag stressat upp mig.
Så när planet lyfte från Köpenhamn så svimar ju jag..
Alltid denna dramaqueen.
Så flygvärdinnorna kom och duttade och matade.
Jag skämdes faktiskt..
Vid nästa byte så träffade jag Pers mor (Gunilla) och Pers syster (Åsa)
Underbart..
Åsa och jag hamnade nära varandra så vi satt och fnissade och fann verkligen varandra.
Det var fantastiskt.
På fredagen i Lyon så var vi ett härligt gäng som gick ut och åt och det gamla dansminnet som har suttit hårt i mig kom snabbt upp till liv igen.
Det var Joachim Boêthius, Ted Heikura, Lotta Sinclair Heikura, Renate Helensson o mr him self: Tony Irving.
Det kändes precis som på den gamla goda danstiden.
Mycket skratt och många historier.
Sen gick vi ut på kvällen.. SÅ KLART.
Där mötte vi Douglas, Magdalena o Cg= exkroken.
Det var lite stelt dom första trettio minuterna.
Men sen så ordnade det sig.
Senare på natten så lyckades ju jag och Joachim såklart hitta till Lyons hetaste inneklubb där vi dansade loss. Det var riktigt gala.
Vi var dom enda turisterna.
Och fråga oss inte hur vi kom in..
Dagen efter var det dax att ta sig ut till bröloppet.
Åh det var så fint.
Det låg verkligen så vackert.
En gammal kvarn som nu var ombygd. Den möttes av en damm som kom från en vacker bäck.
Runt om kvarnen så var det som ett litet vattenfall.
Där hade Per och Tomas valt att själva vigseln skulle ske.
Allt var vackert.. Alla tal och när Åsa höll sitt tal så var det svårt att hålla tårarna tillbaka.
Jag öppnade själva vigseln med The best av Tina turner.
Sen sjöng jag tillsammans med en kontrabas och dragspel Stand by me..
Sen avslutade jag hela vigseln med Celebration.
Jag vill tacka Per och Tomas för en fantastik helg.
Jag önskar er all lycka.
Och jag och min älskling kommer och hälsar på er..

Ont i magen.

Jag sitter nu på tåget till Helsingborg.
Kl är kvart i elva på söndagen.
Och jag är trött och känner mig riktigt förvirrad och ensam som jag brukar göra när tröttheten slår in.
Hade en snabb men underbar helg hemma i Stockholm.
Fick äntligen träffa min underbara syster innan hon åker tillbaka och jobbar i Nicaragua.
Det gjorde ont i mig när vi kramades hej då. Sitter nu blödig som jag är och gråter på tåget när jag skriver detta.
Jag älskar min syster så mycket och är så otroligt stolt över henne.
I lördags så var jag först i studion och lade sång på en utav mina o joannas låtar. Elias som skrivit och producerat den låten med en kille som heter Charlie, han är fantastisk.
Det kändes riktigt bra. Elias är så grymt bra att jobba med.
Efter det så åkte jag till min (världens bästa mamma) och åt middag.
Sen åkte jag hem och piffade mig för att sen möta upp min syster och ta henne med för att se Walmmans nya ensamble på teatergatan.
Där kommer jag att hänga mycket i höst. Ni är FANTASTISKA..
Idag söndag så var jag med min älskling på hans brorsdotters femårskalas.
Jag hade super trevligt och alla var jätte mysiga ocg goa.
Första gången som jag träffade brodern och hans fru och barn.
Gillade dom direkt.
Sen bar det av mot tåget för att ta mig ner till Helsingborg igen.
Det var då som känslan kom. Hur mycket jag saknar min älskling och min familj.
Jag vet att det bara är tungt nu under repperioden och att det blir lättare sen. Men när man är trött är man ju mer känslig.
Det som endå gjorde mest ont är att när vi kom in med tåget vid Tyringe station. Där såg jag två ungdomar. Max sexton/sjutton. Dom satt där en söndag natt och RÖKTE och delade på en flaska Absolut vodka. Jag trodde inte mina ögon. Det gjorde så ont i mig när jag såg dom. Och hur vet jag att det var sprit i flaskan.
Jo när andra resenärer gick av så gömde dom flaskan och ciggaretterna jätte fort. Tåget stod kvar en stund och resenärerna som gått av försvann. Då såg jag hur dom tog fram flaskan och drack. Jag såg på hennes min att det var sprit.
VAD ÄR DET FÖR FÖRÄLDRAR...?
Bryr dom sig inte alls.
Det gjorde så ont i mig.
Jag ville bara gå ut ur tåget och sätta mig ner och krama dom båda och hjälpa dom.
Det såg verkligen ut som om dom gjorde detta för att dämpa någon ångest.
När jag kommer att få barn. För det vet jag kommer att hända en dag. Jag kommer att skänka så mycket kärlek och uppfostra mina barn.
Det finns ingen chans att jag skulle överge eller svika mina barn.
Om jag någon dag(förhoppningsvis så händer det) får ett genombrott inom artistyrket. Så kommer jag att angagera mig otroligt mycket i Freinds och andra organisationer som hjälper utsatta barn som behöver hjälp.
Det är mitt mål i livet.. Att kunna hjälpa barn.
För det finns nog inget som gör en så glad än att höra ett äkta lyckligt barnskratt.. eller hur?
Nu ska jag snart gå av tåget. Kram och kärlek till er alla.
GALA!!

På väg upp.

vad skönt det är att ha en kärlek i mitt liv.
En riktig kärlek som stöttar mig.
Det känns nästan overkligt att när man upplever kärleken så starkt som jag gör nu.
Och förhoppningsvis min älskling också.
jag har ju aldrig varit med om att man kan bli så bortskämd som jag blivit av min älskling.
När man kommit från ett förhållande där ens partner inte ville gå och se ens shower eller ge någon somhelst support.
Så får man plötsligt jätte mycket support och styrka nu.
Det är väl äkta kärlek då!!?
Denna vecka började mycket bättre.
Nu känns det som om det är lättare att ta in dansen och placeringar.
Denna dag så kände jag mig mycket starkare och gladare.
Inte gjorde det dagen sämre när Joannas och min låtskrivare och manager ringde och sa att dom är laddade och vi har fått in mer låtar att spela in.
Då känner man att livet leker.
Till helgen bär det av till mitt andra hem (Stockholm)
Där väntar min syster.
Jag kommer nog att gråta en skvätt när jag träffar henne.
Hon är nämligen hemma på semester.
Syrran jobbar ju med FN svalorna i Nicaragua.
Så jag har ju inte träffat henne sen i Mars.
Det ska bli så otroligt roligt att få höra vad hon har upplevt.
Sen åker hon ju tillbaka igen.
Nu ska jag repa lite stämmor.
Det blir nog lite Abba nu..
Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuss.