Hej på er.
Jag tänkte att ni ska få en chans att lära känna mig och se vad jag är för en filur.
1979 var året då mina underbara föräldrar åkte ner till staden Medelin i Colombia.
Dom skulle då få hämta hem Alexander. Javisst det var mig dom kom för att hämta till Sverige.
Vi flyttade då till Fullersta i Huddinge.
Det tog inte lång tid innan mamma och pappa upptäckte att jag älskade musik.
Det fanns en hörna där ena högtalaren stod till musikanlägningen.
Där kunde man hitta smörgåsräster och lite annat småttochgott efter mig.
Jag hade nämligen tillbringat många timmar till att stå där och dansa.
Stå och stå föresten. Jag ställde mig upp vickade på rumpan och ramlade igen.
Min far spelade gitarr och sjöng gärna med mig o min syster innan vi skulle sova.
Jag har både mamma och pappa att tacka för all musik som dom tog in i mitt liv..
Det var mycket Jacksson Browne, Eurythmics, Whitney Houston, Sussane Alvengren i min barndom. Kanske därför som att jag är så bred idag i min musiksmak.
Ni förstår att tanken med denna sida är att jag vill att ni ska få lära känna mig och mina tankar.
Jag är fullt medveten om att många kommer att hålla med mig i vissa åsikter och värderingar. Medans vissa kommer att tycka att jag är en riktig idiot. Men så fungerar livet. Man kan ju inte älska alla.
Men att ge dom en chans och försöka förstå kan man endå kosta på sig tycker jag.
Jag kommer att diskutera: musik, Jobb, Värderingar kring invandring, mode, personligheter, olika intryck som jag fått.
Jag vill absolut inte trycka ner någon.
Men jag känner endå att jag måste få skriva vad jag tycker o tänker.
Så tillbaka nu till min barndom.
Jag hoppar fram till Fritidstiden..
Den var underbar.
Jag älskade mina vänner, mina fröknar.
Vi hade ofta uppträdanden på fritids och i skolan.
Långbrodahlsskolan som den då hette var en mycket bra skola.
Jag hoppas ju såklart att den fortfarande är det.
Min klass var en mycket mysig klass.
Våra lärare i lågstadiet heter Amelie o Lisbeth. Dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var även dom som stöttade mig i mitt första framträdande som jag gjorde i 3:e klass.
Jag ska se om jag får fram några bilder därifrån.
Jag dansade till Whitney´s : I wanna dance with somebody.
Träffar du föresten en tjej från Älvsjö med årsmodell 1980-1979 så har jag garanterat frågat chans eller kanske varit tillsammans med henne.
Jag var en riktig hmm tjejtjusare när jag var liten.. Ha ha ha.
Ni som lärt känna mig på äldre dagar skrattar nog elakt nu.
Högstadiet däremot..
Det var då ingen lek.
Ni vet ju hur det blir när man börjar bli tonåring.
Mitt problem var ju ganska uppenbart oxå. Svart kille som hade mest tjejkompisar och som dansade.
Ingen hade väl stört sig på det när man var yngre. Men nu var man plötsligt "negerbögen"
Så ni som inte förstår varför jag hatar ordet "neger" här kommer min förklaring.
Välj ut en kroppsdel som du skämms riktigt ordentligt över. För jag lovar att jag skämdes faktiskt över min färg som liten.
Jag ville ju se ut som mamma o pappa.
Ta den kroppsdelen o tänk dig nu att någon flera timmar om dagen i treårstid står och skriker det efter dig att du är en jävla neger eller det ord/kroppsdel som du valde.
Bög visste jag ju knappt var det var då. Så det ordet blev jag inte lika hatisk emot.
Men neger.
Det är för mig ett hemskt ord. Sen känns det som om att folk tycker att det är lite roligt över att det är så laddat som det är.
Räcker det inte med att säga att personen man då kanske talar om är Mörkhyad.
Då tror jag att dom flesta förstår vad han/hon vi pratar om hur hon/han ser ut.
Efter högstadiet var det dags för gymnasiet.
Dom flesta från Byn Älvsjö. För man kan nog säga att det är som en by. Iallafall var den som en by när jag växte upp där.
dom flesta splittrades. Några hamnade på Brännkyrka, Åsö mm mm..
Jag hade då turen att få komma in på Rytmus. (Stockholms musikkonservartorium)
Vilken fantastisk skola. Den låg i på södermälarstrand. Vilken utsikt. Vilka fantastiska lärare.
Eleverna var helt underbara.
Det är den bästa skoltid i mitt liv. Man hörde aldrig ordet: Neger. Eller någon som sa: vad f-n har du på dig.
Näe man fick vara precis som man ville.
Jag har nu valt att hoppa över lite för personliga saker i mitt liv.
Så ni vet.
Men på rytmus utvecklades jag verkligen som människa.
Jag fick en livsglädje som jag inte haft på länge.
Jag lärde mig att sjunga och uttrycka mig.
Är det något som jag önskar så är det att alla kunde få känna den gemsenskapen och kärleken som fanns där.
Jag menar inte att jag inte har kännt den innan.
Mina föräldrar och min släkt har gett mig så otroligt mycket kärlek och omsorg att det räcker för en hel världsdel.
Men det jag menar är.
Nu kommer jag att hoppa fram till nutid faktiskt för nu har jag berättat ganska mycket om min bakgrund.
Idag har jag ett fantastiskt jobb som jag älskar. Vänner som jag älskar mest av allt. Min familj och släkt är det bästa som finns. Jag har hittat något som jag aldrig trodde att jag skulle hitta efter att ha blivit bränd och sviken så många gånger.
Nämligen kärleken.
Har träffat världens bästa.
Men av ren respekt så kommer jag inte nämna mer om den personen.
Så med andra ord så är jag hur lycklig som helst.
I mitt jobb så gör jag det jag älskar.
Jag uppträder samt ger service.
Kan det bli bättre?
Nääää..
Anledningen till att jag sjunger och dansar och att mitt mål är att släppa skiva och åka på turn´e.
Anledningen till varför jag håller på med det jag gör är: Jag älskar att beröra människor. Att se människor lyckliga ger mig så mycket.
Eller tvärtom. Om jag är ledsen och sjunger en sorlig ballad. Så finns det ju inget härligare än att få med mig säg 500personer som gråter för dom har gåttigenom samma sak som jag. Att få dela med sig av varandras erfarenheter och kanske misstag.
Sen vill jag bli en förebild för ungdomar.
Jag vill f¨ungdomar att älska sig själva. Att bli trygga i sig själva.
Ju tidigare dom blir det, ju tidigare försvinner hatet och våldet.
Och jag vet att när jjag blir en känd artist. Hmmm jag vet usch för kaxigt skrivet. Men men.. Det första jag ska göra då är att se till att bli en riktigt bra förebild..
Undrar hur många artister som tänker så idag....??
Inte så många va? Känns om om dom flesta pratar om vilket som är deras dyraste klädesplagg dom har på sig..
Eller pinsammaste sexminne.
Vad är det!!!! Herregud..
Tillbaka till det där med våldet..
Visst att det blivit bättre nu i Sverige än var det var för några år sen.
Men följ med mig ut en helg så ska ni få se..
Visst jag gillar uppmärksamhet. Det gör jag.
Konstigt vore ju det annars med tanke på mitt val av yrke.
Men väljer jag att någon så fort jag går ut då ska komma fram och säga: Bögjävel..
Det roliga nu är att dom jag vänder mig till har ett utländskt ursprung.
För dom bryter alltid.
Nu kommer lite hårda ord fårn mig till dessa människor.
Men åk då tillbaka till kriget om det inte passar er att jag har det jag vill på mig.
Alltså alvarligt talat. Jag blir så förbannad.
Man kan väl f-n inte få bete sig hur som helst heller.
Jag tänker: Du bryter, Jag talar flytande svenska.
Jag är adopterad till Sverige. Du har förmodligen flytt från ett krig för att komma hit och få ett bättre liv.
Ska man då komma hit till Sverige och bete sig som ett svin. Borde man inte komma hit då och vara tacksam för att man förmodligen har fått det bättre.
Har jag fel nu eller?
Men borde man inte fösöka anpassa sig för att smälta in och få vänner och lära känna landet Sverige.
Nääe då kommer man hit och skriker ut sina värderingar som man kanske resonerar i sitt hemland.
Det är faltiskt få Svenskar som kommer fram och säger sånna saker till mig.
Men ni vet vilka ni är och ni är inte bättre ni.
Då tänker jag direkt: Stackars människa som är så rädd för sig själv att du måste dölja det genom att skrika på andra. Eller så tänker jag: Nu lilla vännen så är det nog dax för dig att du lämnar din lilla bostad i skogen och sticker ut på en resa i världen och ser dig omkring.
Eller köp en tv och upptäck att det finns olika människor runt om i världen.
Bruna, vita, svarta, Asiater, Gay, Straight.
Du kan efter ett tag säga om en person att han/hon var inte trevlig eller inte min stil på personlighet.
Men att skrika något till en människa som du ens inte pratat med utan sett under en kväll?
Vad är det..?
Mina vänner säger alltid till mig: Varför måste du alltid bråka när du går ut.
Men det gör jag inte. Utan jasg säger ifrån.
Vilket många andra oxå borde göra.
När fårskallarna kommer fram till mig och ska antingen vara coola för sina vänner, eller försöka att bara trycka ner mig.
Då säger jag ifrån.
Precis som jag beskrev det innan:
Att passar det inte dig att om jag har den klädestil jag har eller om min läggning så kan du väl åka tillbaka till ditt krig.
Ta inte hit det. För vi vill inte ha det här.
Med vi så menar jag oss utan fördommar.
så jag ber er alla att tänka innan ni säger något dumt.
Visst alla har vi fördomar. Men vad tjänar vi på att vräka ur oss dom för att såra någon annan.
Bättre med komplimanger och smicker tycker jag.
Puss på er. Nu ska jag sova..
Kl är nu 01:19.
Men jag var tvungen att skriva detta. Satt på bussen och tänkte på allt och blev tvungen att skriva om det..
Det kommer mer.
Det lovar jag..
PÖSS