Avundsjuka...

Sitter nu på tåget igen.. Ha ha ha ha.. Ovanligt eller hur.
Har haft en fantastisk gårdag uppe i Stockholm.
Först var jag i studion och spelade in två otroligt grymma låtar med Joanna och våran producent/låtskrivare/manager Johan.
Alltså han är så bra så jag orkar inte.
Efter det så träffar jag mina underbara kusiner samt mamma och moster.
Det var så kul eftersom att min ena kusin bor i Australien. Och min yngsta kusin fyller idag år. Så kusinen från Australien kom hem och överaskade oss alla.
Så igår drog vi igång en liten bowlingtunering.
Alla var jätte duktiga. Vill absolut inte skryta. Men jag har ju liksom aldrig varit duktig på sport. MEN JAG SLOG TVÅ STRIKE I RAD!!
Och detta leder mig nu direkt till min rubrik. AVUNDSJUKA.
Min familj och släkt är det bästa som finns. Utan dom skulle jag inte orka leva.
Varje gång som vi oavsett lag slog bra eller dåligt så stöttar vi varandra.
Undrars om det är därför som jag är så otroligt blödig och blir lycklig när det går bra för andra?
Jag blir alltid alldeles varm och får rysningar när jag ser hur andra människor lyckas eller blir lyckliga.
Tänk om alla kunde tänka så. Istället för att bli giriga och tycka att varför ska den personen få uppmärksamhet och inte jag.
Det är bland det värsta jag vet när man inte kan uppmuntra andra till att få beröm.
Eller att om en hel grupp gör ett jobb ihop varför och hur kan då en person ta åt sig äran för allt själv.
Jag förstår inte hur man tänker då.
Hur kan man få ett sånt storhetsvansinne?
Vad hände med ordet ödmjukhet?
Det finns tyvär för många som mår bättre av att försöka bryta ner andra för att själva må bra.
Försök istället att göra som många av oss andra. Jobba med dig själv och din självkänsla och självförtroende så ska du se att du kommer att må bättre. Och när du gör det så kommer du också inse hur sönt det är att kunna glädjas åt någon annans lycka och glädje.
Eller har jag inte rätt.
Jag älskar verkligen människor som vågar gå fram till en helt okänd personn och ger den personen en komplimang. Att höja någon annans självförtroende är bland det bästa vi kan göra när världen ser ut som den gör.
Låter kanske lite mesigt nu men vi behöver verkligen kärlek. Så ut och sprid kärlek med er.
Det ska iallafall jag göra.
Jag började min morgon med att ge en ensam liten söt dam en komplimang. Jag sa att jag tyckte att hon var väldigt vacker.
Hon blev överlycklig och sa att jag räddat hennes dag.
Förstår ni hur lycklig jag känner mig nu.
Puss